Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1929 - Ellgar, Nat: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATÈft
239
nom roande och fyndiga anspelningar på dagshändelserna gjort
anrättningen njutbar för en nutida svensk publik. Hur långt dylika
aktualiseringar böra drivas, kan man naturligtvis tvista om men
nog föreföll det, som tilldiktningarna resp. uteslutningarna ibland
tangerade det tillåtnas gränser. Att framkalla den alldeles rätta
humorn är ingen lätt sak och nog föreföll det också, som man ofta
blott lyckades framkalla det slags flabb, som är raka motsatsen till
det befriande skrattet.
Än så skickligt uppsatt och spelat, måste ett stycke som Fåglarna
tyvärr bli fullt uppskattat och njutbart blott för en elit av historiska
experter o. d. folk, vilka ha bilden av Aristofanes’ Grekland med
dess politiska korruption och intriger levande för sig... För den
som lyssnade närmare på mottagandet hos den stora publiken,
klingade munterheten esomoftast skäligen ansträngd.
#
Steget från Aristofanes till Shaw har ungefär tuppfjätets längd
— vilket ibland kan vara detsamma som avståndet mellan Hötorget
och Nybroplan... Även Shaw ’s samhällssatir är av det spexartade
slaget och lämnar, vad respektlösheten beträffar, intet övrigt att
önska. Emellertid — till Shaw’s minst spexartade stycken hör i
alla fall Pygmalion. Dess epok, karakteriserad bl. a. av att en dam
på scenen säger "i helvete heller" mitt i en societetssalong, faller
ett tiotal år tillbaka i tiden, men denna komedi har i förvånande grad
bibehållit sin ursprungliga friskhet och sälta.
Till språkrör för sina idéer har Shaw denna gång valt en
sopåkare — så till vida är Pygmalion verkligen, som det nu gavs, spex.
En så rolig, sjäivpatenterad "socialism", som denna kostliga figur
underhåller oss med, skulle emellertid icke den mest grinigt
ortodoxe vilja missunna oss — ty något för de ortodoxt troende är den
sannerligen inte. Det är fastmer en mycket syrligt humoristisk
syn på samhällsproblemen, en hel högtid av festlig ironi och
sarkasm. Hans stora charm är eljest att just vara hugsvalande fri
från all högtidlighet.
Uppförandet på Dramaten stod, tack vare en hel del
omständigheter, under inflytande av den hastiga inövningen, varigenom
verkan blev en aning mattare än vid tidigare repriser. Detta förde
det ledsamma med sig, att många saker kommo att verka förlegade,
vilka alls icke voro det. Det gäller i första hand den ömtåliga,
ständigt växlande "slangen", vilken ju är en helt annan 1929 än 1915.
•
Det duggade tätt med svenska original i säsongens begynnelse.
Ännu återstår att nämna det kanske märkligaste bland dem:
Hjalmar Bergmans Patrasket. Det är först och främst en diktares verk
och bär denne diktares drag av stundom genial fantasi, av impulsi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
