Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1929 - Händelser och spörsmål - Sydafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
ringen genomfört en hel del för de vita arbetarna nyttiga ting och i det
hänseendet skilt sig fördelaktigt från det sydafrikanska partiets regim, men
givetvis måste det stöta på svårigheter för ett arbetarparti att i längden vara
både konservativt och socialistiskt. Till detta tycks dessutom ha kommit en
del personliga misshälligheter.
Om man vill gradera de båda borgerliga partierna, torde, med bortseende
från inställningen till infödingsproblemet och förhållandet till England,
skillnaden vara den, att sydafrikanska partiet är ett mera allround-kapitalistiskt
parti medan nationalistpartiet speciellt inriktat sig på en borgerlig boerpolitik.
Men som sagt socialpolitiskt uppges nationalistpartiet vara mera medgörligt.
De olika delarna i unionen är skarpt inriktade åt olika håll. Natal är
sydafrikanskt och Oranjefristaten nationalistisk. De välja vardera resp. 17 och
18 parlamentsledamöter .och balansera sålunda varandra väl. Kapkolonin är
delad men med övervikt för sydafrikanska partiet särskilt i kuststäderna.
Här väljes 58. Avgörandet låg således hos Transvaal med dess 55
representanter. Landsbygden anses nationalistisk, medan guld- och diamantdistriktên
givetvis har en stor arbetarstock. Splittringen bland arbetarna ansågs
emellertid ge Smuts en tjangs.
Utgången blev vad arbetarpartiet beträffar den väntade. Splittringen
medförde en förlust av 10 mandat. Endast åtta arbetarrepresentanter blev valda,
därav fem cresswelliter, d. v. s. anhängare till koalitionsregeringen, och tre
från den andra flygeln. Båda ledarna, Creswell och Christie, gick emellertid
in. Däremot misslyckades Smuts i sitt försök att besegra nationalistpartiet.
Dels förlorade sydafrikanska partiet ett par mandat i Kapkolonin och dels
uteblev de nödiga vinsterna i Transvaal. Nationalisterna erhöll 76 mandat,
sydafrikanska partiet 61 och 1 oberoende valdes. Två resultat saknas då
ännu. Antalet mandat har nämligen utökats till 148 beroende på den ökade
folkmängden.
Nationalisterna har således nu absolut majoritet och är oberoende av stöd
från några arbetarrepresentanter. Det är de båda viktiga punkterna i
slutresultatet. Arbetarpartiets nederlag kan bli en svårreparabel affär och innan
den lyckats kan de båda rasfrågorna ha åstadkommit mycket ohägn. Dels
synes nämligen linjen mellan nationalister och sydafrikander vara mera skarpt
dragen än förut, så att boerna slutit sig till de förra och engelsmännen till
de senare och dels förpliktar väl vallöftena något i fråga om de inföddas
ställning. Utsikten att till extra billigt pris städse ha uppsjö på färgad
arbets-kraft "är ett lockande framtidsperspektiv, men huruvida de vita
arbetarna i längden må väl av detta sakernas tillstånd torde vara mer än
tvivelaktigt. Även om nationalistregeringen, eller koalitionsregeringen ifall den
kommer att fortsätta, visar sig vilja föra en någorlunda vit arbetarvänlig
politik, torde det icke kunna hindra ett tryck på lönerna. Ett starkt
arbetarparti med blicken öppen för de problem, som sammanhänger med den färgade
arbetskraften, torde nog i längden ha varit till mera gagn även för den vite
arbetaren. Men då det gäller att gå från vallöften till positivt handlande,
kräver sannolikt situationen andra åtgärder än de rent negativa och det
troliga är kanske därför att lösningen måste finnas i en kompromiss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
