Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1929 - Händelser och spörsmål - De engelska liberalernas valprogram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
nödiga kapitalet skulle anskaffas liksom tidigare och utan några nya
åtgärder.
Utvecklingen av telefonväsendet, där England ligger efter många andra
länder, skulle absorbera ytterligare 60,000 arbetare, i detta fall huvudsakligen
yrkeskunniga och kvinnor. Ungefär samma antal skulle vinna anställning vid
utbyggandet av elektricitetsnätet.
Vidare borde landet torrläggas på många håll genom upprensning av
floderna och utdikning av fälten, Londons trafikmöjligheter förbättras särskilt
i fråga om persontrafiken, skogar planteras på lämplig mark, kanaler vidgas
och fördjupas ete.
Inalles räknade man med att omkring 600,000 man skulle få sysselsättning
enbart genom arbetena på vägar och broar, hus, telefon, elektrifieringen,
torrläggningen och Londontrafiklederna. Därtill skulle givetvis komma de
indirekta verkningarna genom ökningen av köpkraften, vilka icke kan värderas.
Allt detta hörs ju mycket bra och lovande. Men var skall man ta pengar
till allt detta. Det ligger nära till hands att anta, att man genom
igångsättande av alla dessa arbeten, som vart för sig kräver stora kapitalbelopp, i
motsvarande grad skulle minska möjligheterna för den privata företagsamlieten
och sålunda den totala arbetssumman på sin höjd bli densamma. Den
liberala programskriften invänder för det första att detta påstående är
urgammalt och respektabelt men lider av felet att bevisa för mycket. Ty om
statliga företag skulle ha en dylik verkan, borde detsamma gälla om nya privata
företag och det skulle vara omöjligt att komma ur en ekonomisk depression.
Men dessutom är det alldeles felaktigt att påstå, att allt sparande städse
kommer till användning. Under depressionstider ökas det "frusna
sparkapi-talet", d. v. s. att tillgängligt kapital måste invänta lämpliga företag för
att bli ’Möstöat". Detta visas med siffror. Kortfristiga depositioner ökas
relativt till de fasta under lågkonjunkturer. Proportionen har från 1919 till
1928 vuxit från 28,6 proc. till 44,7 i Midland bank. EnbaTt ett återställande
av 1920 års relation (33,8 proc.) skulle hos denna enda bank lösgöra 43 milj.
pund. För de tolv största bankerna beräknas samma summa till 210 milj.
pund. Utan att fästa för stort avseende vid dessa siffror, anser man dock
visat att betydande kapital vänta på ordentlig placering och att detta skulle
kunna ske genom statens ingripande.
Pengarna finge naturligtvis anskaffas genom lån. Och det skulle betala
sig. För det första skulle de direkta utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen
minskas med omkring 30 milj. pund, oräknat de mera osynliga utgifterna.
Statens skatteinkomster skulle givetvis också ökas och ökningen beräknas ge
omkring 10 milj. pund. 40 milj. pund räcker ju onekligen ganska långt för
amorteringar och räntor.
Alternativen är lönereduktion, som omedelbart fördömes, inflation, som
givetvis röner samma öde, tullskydd, som blott är en annan form för
lönereduktion, eller socialisering och det sista kan man ju förstå icke skall ingå
i ett liberalt program.
Nu fick liberalerna aldrig tillfälle att pröva genomförbarheten av sitt
program. Det återstår att se hur labour tänker ställa sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
