Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 4 sept. 1929 - Det parlamentariska läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
DET PABLAMENTABISKA LÄGET
noritetsregeringarna och den besvärliga form av parlamentarism
som vi nu i tio år praktiserat.
Socialdemokraterna ha säkert inte heller någon lust att göra
kompromisser, som de sakligt ogilla, bara för nöjet att vara med
i en majoritetsregering eller att vara del av ett parlamentariskt
block. Hela diskussionen om en samverkan måste gå ut ifrån att
de sakliga strävandena låta förena sig med det parlamentariskt
önskvärda. Går det inte, står den aktuella parlamentariska
situationen kvar utan någon självklar utväg till lösning. Regeringen
Lindman får sitta tills en riksdagsmajoritet tydligt säger ifrån, att
den bör försvinna, och den lycklige efterträdaren får förbida samma
öde.
Oppositionen kan inte undandra sig ansvaret att vara med och
skaffa landet en regering, om den för ögonblicket sittande vägrar
att fortsätta. Men ett oppositionsparti kan föra opposition, och
det hur kraftig som helst, utan att därför nödvändigt kräva
regeringens avgång. Under vårens krisdiskussion satte man något för
hastigt likhetstecken mellan en klar och energisk socialdemokratisk
opposition samt kravet på regeringens avgång. Och slutsatserna
drogos åt två olika håll. Vill man inte ha en annan regering, får
man lämpa sin opposition därefter, alltså någon moderation! Eller
också: partiet måste vara ett klart oppositionsparti, alltså bort med
regeringen!
Varken det ena eller det andra är självklart. Under ett
parlamentariskt system med en majoritetsregering faller det inte någon
in, att oppositionens kritik betyder krav på regeringens avgång.
Förmågan att hålla sig kvar vid regeringsmakten är inte beroende
av oppositionens hetsighet utan av hela det parlamentariska läget.
Och en opposition utan majoritet kräver inte att få komma i
regeringsställning. Socialdemokraterna kunna bekämpa en sittande
regering hur häftigt som helst, men samtidigt finna ett
regeringsskifte meningslöst, om nämligen med regeringsskiftet inte följer
någon ändring i regeringspolitiken.
En högerregering som av en blandad opposition hålles inom snäva
gränser är inte från socialdemokratisk synpunkt det sämsta
tänkbara. Ett meningsbyte med de frisinnade bör ge klart besked, om
något bättre ligger inom räckhåll.
Den 4 sept. 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
