Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 4 sept. 1929 - Radaceanu, Lothar: Arbetarrörelsen i Rumänien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
LOTHAR EADACEANU
och avskaffade den nya livegenskapen, som var en viktig maktkälla
för oligarkin, emedan den medförde en fullständig politisk
rättslöshet för bondeklassen. Slutligen hade kapitalismen frambragt ett
revolutionärt proletariat och därmed en farlig kämpe för demokrati.
I detta läge tillgrep den liberala oligarkin en politik, som väl är
ensamstående i den ekonomiska historien. Den bekämpade icke
kapitalismen, ty den insåg, att denna kunde bli en rikedomskälla;
den sökte blott att med alla medel kvarhålla den inom den liberala
maktens trollkrets. Med statens hjälp tillägnade liberalerna sig
landets ekonomiska resurser och höllo allt icke-liberalt och i synnerhet
utländskt kapital på avstånd. Om någon kapitalism skulle finnas,
skulle den vara liberal. Ur denna den oligarkiska näringspolitikens
dilemma uppstod Rumäniens viktigaste politiska problem.
Visserligen lyckades det liberalerna att kvarhålla näringslivet under sitt
inflytande men endast med det resultatet, att det uppstod en
exempellös stagnation, då landet — i och för sig kapitalfattigt och trots
det med nödvändighet tvingat in på kapitalismens väg — icke av
egen kraft kunde tillfredsställa de finansiella behov, som denna
konstlade och i tvångströja insnörda utveckling medförde. Men å
andra sidan trängde dock kapitalismen in i samhällets alla porer, den
revolutionerade bondeklassen, skapade proletariatet, skapade de
första ansatserna till oavhängig bourgeoisi. Därigenom kom
samhällets sociala och ekonomiska struktur allt mer i motsats till de
rådande politiska maktförhållandena, som kännetecknades av en
tyrannisk oligarkis allenahärskande. För att jämna vägen för
kapitalismen, för att skapa en demokrati var störtandet av denna oligarki
en huvudbetingelse.
Redan före kriget började kampen mot denna, och bondeupproret
år 1907 var det flammande tecknet om en kommande förändring.
Men först efter-krigstiden medförde avgörandet. Det kapitalistiska
uppsvinget i Gammalrumänien, anslutningen av Siebenburgen,
Banatet och Bukovina, som hitintills utvecklats i den västerländska
kulturkretsen och stodo på en relativt hög kapitalistisk nivå, vidare
de revolutionära händelserna under åren 1918—1920 stärkte i hög
grad alla ekonomiska och politiska krafter, vilka kämpade mot
oligarkins herravälde. Man väntade en stor förändring särskilt av de
nya provinsernas inflytande. Men de nya provinserna voro
underkastade det gamla kungarikets övermakt utan någon möjlighet till
verklig maktyttring. Unifieringen, som efter skapandet av natio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
