Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 4 sept. 1929 - Sterner, Bertil: Den materialistiska historieuppfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
BERTIL STERNER
senare. Austromarxismens förnämsta representanter äro Max
Adler, Otto Bauer och Friedrich Adler, alla dessa äro kända som
teoretiskt utomordentligt väl utbildade akademiker. Till
austromarxismens falang får väl också räknas Rudolf Hilferding,
som dock i viss mån numera tycks ha brutit med sina förra
meningsfränder.
Den förut nämnda socialism, som särskilt i Tyskland tycks lia
fått god jordmån, kan man med bästa samvete icke kalla
marxistisk. Den har under Tysklands svåra yttre motgångar i mångt
och mycket fått rätta sig efter de förhandenvarande
arbetsuppgifterna och tycks i huvudsak sugit sin näring ur denna rent
praktiska strävan. Nyare psykologi och psykoanalys ha dessutom
kommit denna anti-marxistiska strömning att än eftertryckligare
betona nödvändigheten av ett upphävande av den i nuet levande
marxismen och dess ersättande med ett något mera praktiskt och
ändamålsenligt betonat arbetsprogram. Såsom den främste av dessa
anti-marxister får väl räknas Hendrik de Man, som visserligen är
belgare men i mångt och mycket torde kunna räknas till den tyska
kultursfären. Vidare kunna Lothar Erdman och Hermann Heller
nämnas.
Liksom varje mindre land brukar uppvisa parallellföreteelser till
de större normgivande länderna, så avspeglas även i Sverges
socialistiska värld motsatsen mellan marxism och anti-marxism. Till
företrädarna för en förnyelse av marxismen får väl först och främst
räknas Nils Karleby, vars tidiga bortgång dock tyvärr hindrade
honom att slutföra sitt så lovande verk. Hit hör även Arthur
Engberg, vilkens dagspolitiska gärning dock lagt hinder i vägen för
ett mera ingående sysslande med teoretiska uppgifter. Bland
anti-marxisterna i nämnda betydelse skall blott här nämnas Gustaf F.
Steffen, som med sitt krav på en mera psykologiskt inriktad
ställning inom socialismen till den sociala verkligheten förenat
vetenskapsmannens omutliga stränghet med socialistens varma patos.
Hur lockande det än kunde vara, skola vi i den följande
framställningen ej behandla nymarxisternas problemställningar i deras
helhet utan endast vad som angår och har omedelbar betydelse för
förståelsen av den materialistiska historieuppfattningen, särskilt
sådan den framträder hos Max Adler och Nils Karleby. I någon
mån skola vi också försöka bereda rum för de viktigaste punkterna
i den anti-marxistiska kritiken.
I.
Max Adlers nygestaltning av marxismen.
Max Adler är den förste mera betydande teoretikern inom
socialismen, som gjort försöket att skapa ett organiskt sammanhang
mellan marxismen och den positiva vetenskapen. I hans tolkning blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
