Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 4 sept. 1929 - Hansson, Bertil: Knut Hamsun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
fcERTIL HAttSSÖtf
Gäng en Fritime begav jeg mig da inn i Skogmarken eller gik jeg
op paa Kirkegaarden og vandret mellem Kors og Gravplater,
drömte, tænkte og pratet h0it med mig selv.––––––Han gjorde
mine Dager saare ulykkelige, ja ulykkelige til Overmaal. I de
Dager var det mig mangen en god liten Glæde at tænke paa at jeg
kunde ’ende min Pine ved at kaste mig i Glimma ved Flod Sj0.
"Ett Sp0kelse" är inte menat som ett självbiografiskt aktstycke i
vanlig mening. Det skildrar en del hemska, tryckande
ångestvisioner, som förföljde den unge pojken, under de fruktansvärda år,
som nyss beskrivits. Med ganska stor säkerhet kan man påstå, att
det är hans beskyddare och plågoande, som inspirerade dessa
mardrömmar. Åren hos onkeln väckte hat, bitterhet, skräck. Belt
säkert har de hos den unge pojken tänt en intensiv lust till hämnd och
grymhet mot detta odjur i människohamn, som hette morbror Olsen.
Knut Hamsuns karaktär och diktning har färgats av denna
barndomsupplevelse. Det är ur den, som rebellen hämtat sin näring.
Hamsuns nästan fanatiska upprorslust mot de gamla har skärpts vid
minnet av den unge pojkens hemliga triumf över onkelns alltmer
tilltagande svaghet. Den lust, som Knut Hamsun i hela sin diktning
visar att utmåla gamlingars oaptitliga förfall — läs skildringen av
Fredrik Mansa i "Rosa" — kan återföras hit. Och det kan vara
lärorikt att ha denna barndomsupplevelse aktuell, när man i hans liv
och diktning gör bekantskap med hans okuvliga frihetsbegär, vare
sig detta tar sig uttryck i flammande protester mot den
amerikanska dollarrättvisan, i det friska bortslumpandet av alla kanoniserade
storheter och litterära auktoriteter eller i hans heta vandrarebegär.
Hela "Pan"-romantiken är ett utslag av denna frihetslängtan, sedan
naturalismen stelnat i formler och tristess och inte längre förmådde
skapa. Det är rebellen, som onkeln väckte, som driver Knut
Hamsun över i de ungas läger, där han alltid hört hemma. Ingen har
rörbannat, hatat och fruktat seniliteten så som Knut Hamsun.
Ingen har mera reservationslöst givit sig åt ungdomen. Det
vackraste och mest bestående i hans diktning blir en hyllning till
den ungdomliga kraften, det ungdomliga, heta övermodet, som inte
känner några gränser eller hänsyn. Den återstående delen av hans
diktning väger lätt vid en jämförelse. Den kan han med varm hand
deponera i Svenska Jordbrukarbankens arkiv, där tjuvar plägar
bryta sig in och stjäla, eller där mal och rost kan förstöra den. Ty
den hör icke Guds rike till. Den är av samma förgängliga art som
ett Nobelpris. Den kommer att vissna, multna bort och glömmas.
Men "Sult", "Pan" och "Victoria" kommer att leva, så länge
ungdomen förblir ung.
Barndomens svält och hemlöshet skapade emellertid inte blott en
trotsig motsägare och rebell av Knut Hamsun. 11-åringens
skräckvisioner fick även andra, mera ödesdigra verkningar. Någonting i
hans inre brast under de psykiska påfrestningarna. Alltför tidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
