Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 4 sept. 1929 - Rönnblom, Nils: Om jordräntans socialisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
NILS RÖNNBLOM
Den taxerade inkomsten för alla skattskyldiga i landet uppgick 1927
till 5,09 miljarder kronor, och jordränteinkomsten är alltså ej mindre
än 5 procent av detta belopp. 250 miljoner är vidare tredjedelen
av alla våra nuvarande skatter, såväl kommunalskatterna som de
direkta och indirekta statsskatterna, och det motsvarar mer än
hälften av alla våra direkta skatter. Om jordräntan nu vore
so-cialiserad, skulle vi exempelvis kunnat avskriva hela kronoskatten,
som de senaste åren inbringat i runt tal 200 miljoner kronor
årligen, och dessutom en avsevärd procent av kommunalskatterna.
Det är inte svårt att inse vilken utomordentlig betydelse sådana
åtgärder skulle få, i synnerhet för de mindre inkomsttagarna. Och
det är tydligt, att när en så stor inkomst som jordräntan utfaller
på enskilda och därtill i hög grad ojämnt, detta skall ge ett
väsentligt bidrag till det sociala missnöjet och till den allmänna
känslan av att vårt ekonomiska system är bristfälligt. Det kan
inte råda någon tvekan om att jordränteinkomsten i vårt land är
tillräckligt stor och dess fördelning nog olämplig för att dess
socialisering skall vara kraftigt motiverad.
Den för det stora flertalet medborgare mest påtagliga följden av
reformen blir reduktionen av de nuvarande skatterna. Denna
skattereduktion manifesterar också bäst den omläggning av
inkomstfördelningen, som reformen innebär. En andra mer påtaglig
konsekvens blir att alla spekulationer i tomter och andra jordvärden
komma att stävjas genom reformen. De stora spekulationsvinster,
som ofta uppstå vid sådana affärer, äro kanske den mest i
ögonen fallande och den för menige man mest osympatiska
konsekvensen av jordränteinkomstens nuvarande fördelning.
När man nått fram till att finna jordräntans socialisering
motiverad och önskvärd, har det sitt intresse att närmare diskutera
några av de omständigheter, som måste beaktas vid dess praktiska
genomförande. Vad man då måste utgå från är att jordräntan
måste inbetalas till samhället i regelbundna terminer, exempelvis
årligen. Detta är från skatteteknisk synpunkt den bekvämaste
metoden, därför att jordräntan därigenom blir en jämnt inflytande
inkomst för samhället, och den är den lämpligaste för
jordinnehavarna, därför att den lägger beslag på jordräntan, allteftersom
denna inflyter i deras kassor.
Av intresse är också frågan om möjligheterna att taxera
jordränteinkomsten. Föreställningen att en riktig sådan taxering är
omöjlig att åstadkomma har gjort många till jordränteskattens
motståndare. Man frågar sig emellertid, om inte denna
föreställning härleder sig från ett överskattande av svårigheter, som ännu
inte blivit tillräckligt undersökta. Taxeringssakkunniga ha
åtminstone aldrig ansett taxering av olika slags fastighet erbjuda några
större svårigheter — i England har man gått så långt som till att
utdöma de kommunala inkomstskatterna och kommunernas
utgifter täckas där uteslutande genom fastighetsbeskattning — och möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
