Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 okt. 1929 - Hansson, P. Albin: Folk och klass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
P. ALBIN HANSSON
ledning till såväl den speciella norrlandslagstiftningen som de
allmänna lagarna mot bolags jordförvärv direkt eller genom
bulvaner. Redan detta säger en del. Historien om de 12,000 norrländska
bönderna, som bolagskapitalismen köpte ut och gjorde till
lönearbetare vid sågverken, är blott en av akterna i det stora dramat.
Den rena jordbruksfastigheten låg 1919 till 16,39 proc. av
taxeringsvärdet i bolagshänder. 1885 var procenttalet endast 4,24, 1900 var
det 8,38. Det är en fyr dubbling på tre årtionden. Av åkerarealen
ägde bolagen 1919 i Västernorrlands län 11,5 proc, i Värmlands
län ll,6i, i Kopparbergs 12,78 och i Gävleborgs län 13,59 proc.
I förhållande till taxeringsvärdet representerar bolagens innehav
av jordbruksfastighet i nämnda län och Jämtland 30—40 proc.
Inalles äga bolagen ett område lika stort som Östergötland,
Västergötland, Småland, Halland, Skåne och Blekinge tillsammans.
Flerstädes i de skogrika provinserna sträcka sig bolagsdomänerna
milsvida. All mark är bolagets. Ingen kan ta sig någonting för utan
att stöta på och bli beroende av bolaget. Sådant gör även en av
naturen konservativ bondebefolkning oppositionell. Det skulle inte
löna sig för professor Cassel att i dessa bygder predika oan
kapitalismens välsignelse.
Men även där bönderna formellt äga sin jord ligger den ofta
reellt i händerna på bankkapitalet. Inteckningarna i fast egendom
på ’landsbygden växte från 34,5 proc. av taxeringsvärdet 1880 till
52 proc. år 1912. Under krigsårens goda konjunkturer för
jordbruket sjönk procenttalet till 36,8, men sen har det sprungit upp
igen till 49,3 i slutet av 1927. Den fasta egendomen på landet är
alltså till hälften intecknad för gäld, och den s. k. självständige
jordbrukaren får i många fall streta och gno så ryggen bågnar för
att få ihop till ränta och amortering. Det är inte troligt att han
därvid välsignar kapitalismen, det är mera troligt att han kommer
in på tankar som leda till socialdemokratin.
Trycket på konsumenterna, inkomstens och förmögenhetens
fördelning.
Det är emellertid icke endast i egenskap av producenter som
människorna känna trycket av den nuvarande ordningen. De känna
det också — och flertalet kanske rent av i större utsträckning —
som konsumenter. I vårt partiprogram konstateras att arbetarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
