Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 okt. 1929 - Sterner, Bertil: Den materialistiska historieuppfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
BERTIL STERNER
Vad beträffar att Marx gav sin teori namnet den ’ ’materialistiska’’
historieuppfattningen, så är detta i själva verket ingenting annat
än en genom tidsomständigheternas och förhållandenas art bestämt
uttryck för det ställningstagande till den andliga vetenskapen, som på
det mest verksamma sätt förmådde bringa Marx’ reaktion på den
föregående filosofins superspiritualistiska system till sitt mest
adekvata uttryck. Ty det är b]ott och bart genom sin motsats till
Hegel, som Marx och även Feuerbach ha kallat sig materialister,
då de i själva verket ingenting annat ville vara än realister, som
endast strävade efter en materiell, d. v. s. i tingens verklighet själv
återgiven kunskap i stället för att känna sig tillfredsställda med ett
blott i filosofernas huvud uttänkt sammanhang. Så har ordet ’
’materialistisk" hos Marx en helt annan användning än den vanliga,
i det han därigenom endast vill hävda sin motsats till de idealistiska
konstruktionerna och åberopa sig på all vetenskaps materiella basis,
erfarenheten.
På tal om den materialistiska historieuppfattningens förhållande
till den naturvetenskapliga materialismen säger Adler, att "icke
blott varje jämställande av marxismen med en världsåskådning, utan
också varje förbindelse mellan denna och en filosofi av det slag,
att den vore dess nödvändiga grundval, bör avvisas. Ty något
sådant skulle belasta marxismen med problem och begrepp, som icke
hade det ringaste att göra med de egentliga målen för dess strävan
och endast kunde vara ägnade att sammanblanda dess för övrigt
ganska svårsmälta grundbegrepp med de filosofiska stridsfrågornas
alla vanskligheter". (Adler: Marxistische Probleme, sid. 64.)
Adler talar därför om den "sehr unpassenden Bezeichnung der
Grund-lehre des Marxismus als einer "materialistischen’,
Geschichtsauffas-sung" och vill i stället anbefalla "social-ekonomisk determinism"
som en bättre benämning.
Dock är det att märka att i denna senare definition det
teknologiska momentet felas, som ju för Marx är den första dynamiska
potensen. Man märker gång på gång i Adlers framställning, hur föga
själva begreppet "produktivkrafter" intresserar honom. Överhuvud
talar han aldrig om "produktivkrafter utan i stället om
produktionsförhållanden, som om dessa vore likvärdiga, trots den starkt
markanta gräns, som Marx dragit upp mellan dessa tvenne begrepp.
Produktionsförhållandena äro ju enligt Marx’ eget uttryckssätt
"bestämda, nödvändiga, av deras (människornas) vilja oavhängiga
förhållanden", som människorna ingå "i den samhälleliga produktionen
av sitt livsuppehälle". Men nu vill Adler till
produktionsförhållandena, som tydligen äro av rent "ideell" natur, räkna "die
Boden-und Naturbeschaffenheit des Örtes, in dem die Menschen existieren",
(Adler: Marx als Denker, sid. 57), sålunda en rent materiell
produktivkraft. Ett stenkolslager eller vattenfall kan väl knappast
kallas för ’ ’vergesellschaftet", även om det skulle vara på ett
mycket lågt stadium, eller anses behäftat med någon psykisk egenskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
