Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 okt. 1929 - Sterner, Bertil: Den materialistiska historieuppfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MATERIALISTISKA HISTORIEUPPFATTNINGEN 351
mänskliga aktioner; det är nr dessas spel oeh motspel,
lagbundenheten framgår. Föreställningen om en lagbundenhet är en
tankenödvändighet. Men i vad konkret gestaltning lagbundenheten skall
manifestera sig är alltid ett resultat, icke ett postulat. Det kan
efteråt utforskas, men icke i förväg bestämmas. Men hur kan då
marxismen med så "vetenskaplig" exakthet påstå, att socialismens
förverkligande är en absolut nödvändighet? Karlebys svar är
följande: "Det kan på basis av sak- och människokännedom med
större eller mindre sannolikhet sägas, att den eller den
utvecklingen eller åtgärden är "oundviklig" eller "nödvändig". Men
det är klart, att nödvändigheten fattas som sådan, emedan man
antager att människorna icke skola slå sig till ro med mindre att
det krävda göres. I denna mening finnas ekonomiska, sociala och
politiska nödvändigheter, icke i någon annan. "Finner massans
sedliga medvetande en social form, som på sin tid slaveriet eller
livegenskapen, orättfärdig, så är det ett bevis, att densamma redan
överlevat sig själv, att andra ekonomiska fakta inträtt, på grund
av vilka den blivit outhärdlig och ohållbar." Etiken kommer här
sålunda med i spelet. Men endast såsom en rent mekanisk reflex
av ekonomiska fakta, som "överlevat sig själv". Kan det här icke
tänkas, att "det krävda" i den psykologiska kausalitetens form,
som ju enligt Karlebys egen uppfattning är av en helt annan art
än den fysiska kausalitetens, resulterar i något helt annat än vad
man helt ytligt kunde tro. Karleby är här medveten om denna
för marxismen så besvärande invändning och formulerar sin
uppfattning härvidlag ganska otydligt. I varje fall kan man
konstatera, att Karleby här har givit avkall på en väsentlig del av den
marxistiska grunduppfattningen, sådan den framträder hos Max
Adler.
Även i ett annat avseende har Karleby fjärmat sig långt utöver
marxismens råmärken. Marxismen utgår från människan, betonar
Karleby, men icke från människan såsom abstrakt enskild varelse,
utan från den sociala människan. Så långt är allt väl. Men i
fortsättningen kan man icke värja sig för åsikten, att begreppet
"människa" hos Karleby är mycket oklart. "Är människan själv
skaparen av sin värld och sina förhållanden, så är hon också
ansvarig för dem. Eåder det nöd, elände, barbari, omänsklighet, så
äro de frukten av mänskliga gärningar, ty det elände
naturförhållanden och naturkatastrofer framkalla, spela i de moderna
samhällena ringa roll. Gå mänskliga varelser under, förkvävas
gryende krafter, stängas människor från sol och ljus, oftast är det
människoverk vi bevittna." Det råder inget tvivel om att Karlebys
uppfattning härvidlag är djupt uppriktig och vittnar om ett
människohjärtats adel, men är den på samma gång marxistisk? Nej,
tydligen icke. Friheten bestod för Marx endast i människornas
insikt i produktivkrafternas nödvändiga utvecklingsprocess och i
deras skicklighet att i enlighet med denna insikt ingripa i
utvecklingen. Under det att Marx satte en bestämd gräns för män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
