Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 okt. 1929 - Sterner, Bertil: Den materialistiska historieuppfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
BERTIL STERNER
niskornas verksamhetsförmåga gör Karleby det icke. Här är icke
platsen att diskutera den ena uppfattningens företräde framför
den andra. Vi konstatera endast faktum.
Utsikterna för ny marxismen.
Den marxistiska andan sitter utan tvivel djupt rotad i nästan
alla former av socialism, de må vara dogmatiska eller moderna och
revisionistiska. Vi se, huru i nutiden den socialistiska rörelsen går
mot en nyorientering, söker övervinna Marx och marxismen, men
hur denna sistnämnda dock söker försvara sin ställning, även med
bekostande och uppgivande av principer och teorier, som äro fast
förbundna med Marx’ ursprungliga lära. Och det ligger alls intet
förvånansvärt i ett sådant faktum. Nymarxismens upphovsmän och
tillskyndare ha till fullo insett betydelsen av en enhetlig teoretisk
grundåskådning inom socialismen. Utan en sådan skulle enligt deras
förmenande proletariatets strävan splittras i alltför hög grad för
att kunna nå det mål det satt som sitt: den socialiserade
mänskligheten. Om denna grundåskådning står i överensstämmelse med
vetenskapens rön eller icke är av noll och ingen betydelse, blott
den är i stånd att föda homogen vilja och handling hos det
kämpande proletariatet. Det är denna insikt i förhållandenas art, som
frambragt nymarxismen, som i så mångt och mycket tycks vara
så — omarxistisk. Nymarxismen är huvudsakligen en
arbetshypotes, det är ett faktum, som gång på gång träder en till mötes,
när man fördjupar sig i dess tankevärld. Tydligt och klart
besked får man visserligen icke av dess förespråkare, men det är ej
svårt att upptäcka, var den döda hunden ligger begraven.
Även om man till fullo inser betydelsen av ett gemensamt
arbetsprogram för de socialistiska strävandena, känner man dock icke
sitt samvete fredat, om de filosofiska och psykologiska grunderna
för detta program icke äro av fullgod halt. Och det är
förhållandet med marxismens utgångspunkter, särskilt vad angår den
materialistiska historieuppfattningen. Många hårda ord ha sagts
om densamma. Othmar Spann kallar den sålunda för "en
barbarisk villfarelse — barbarisk i ordets bokstavliga mening". Och
t. o. m. en Masaryk har om densamma sagt, att "Marx och Engels
ha utbildat sin historiska åskådning till en ultrapositiv amoralism,
som är haltlös". (Soziologische Essays.) Även om vi icke kunna
gå så långt, äro vi dock medvetna om, att den materialistiska
historieuppfattningen i huvudsak har spelat ut sin roll. I
bolsje-vikernas vulgärmarxism och dess avläggare lever den ännu kvar,
kanske med oförminskad styrka. Men det kommer säkerligen icke
att dröja lång tid, innan den historiska materialismen inom den
socialistiska tankevärlden ersatts med en samhällsuppfattning, som
till sina beståndsdelar visserligen kan vara av en högt utvecklad
ekonomisk natur, men som framför allt måste grundas på en
psykologisk sociologi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
