Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 okt. 1929 - Tiander, Karl: Saarfrågan och Nationernas förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAARFRAGAN OCH
NATIONERNAS FÖRBUND
Av KARL TI ANDER.
#
I.
AV DE MÅNGA EFTERKRIGSPROBLEMEN ÄR FÖR
den tänkande politikern Saarfrågan det avgjort
intressantaste, emedan brytningen mellan de båda
världsåskådningarna, som fyller vår tid med oro och kamp, men tillika med
ljusblickar och stora förväntningar, ingenstädes i Europa
framträder så skarpt och brutalt som i Saarbäckenet. Det är en
händelse som ser ut som en tanke, att rättspolitikens talesman utgick
från den Nya världen, medan maktpolitiken fann sina anhängare
bland de statsmän som grånat i den Gamla världens politiska
intrigspel. Ur denna motsats mellan Clémenceau’s maktbegär och
Wilsons rättskänsla framgingo även Saarområdets statuter — ett
statsrättsligt monstrum.
När Clémenceau beslöt att sträcka sin hand efter det rika,
industriellt högt utvecklade Saarområdet, kunde han icke åberopa
etnografiska grunder. Redan Julius Cæsar intygar, att germanska
stammar framtränga till dessa trakter, och efter hunnernas
härjningståg, som så gott som utrotade urbefolkningen, inflyttade
ånyo germaner. Bland ortsnamnen förekommo som oftast de
genuint germanska bildningarna på "ingen" (t. ex. Völklingen)
och "heim", som även ha sin motsvarighet i den skandinaviska
världen. Det viktigaste undantaget utgöra namnen med "weiler"
(t. ex. Ottweiler), som härledes från det latinska "villa"
(fransmännen säga än i dag Ottviller). Men oberoende av Saarbäckenets
germanska kolonisation kan man i den dag som är icke upptäcka
något spår av en främmande bosatt befolkning. Under min vistelse
i Saarområdet letade jag flitigt efter en icke-tysk skylt, som skulle
tyda på en främmande befolkningsgrupp, och upptäckte i
Saarbrucken en enda — Grand Café Restaurant de France! Nå, sådant
kan ju förekomma i vilken stad som helst.
Men icke heller ur historiens arsenal kunde Clémenceau
framleta dugliga försvarsvapen för sin tilltänkta annexion av
Saarområdet. Visserligen har Frankrike redan två gånger tidigare försökt
erövra Saarområdet: under Ludvig XIV 1680 och under franska
revolutionen 1793, men genom freden i Rijswijk 1697 och genom
freden i Paris 1815 bekräftades båda gångerna Saarområdets
tillhörighet till Tyskland. Åberopandet av dessa fakta skulle endast ha
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
