Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 okt. 1929 - Tiander, Karl: Saarfrågan och Nationernas förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
KAHL TIANDER
Kolet kommer på sina ställen så nära ytan att man vid anläggandet
av källare har råkat in i kollagret och skulle det icke vara strängt
förbjudet, kunde en sådan lycklig gårdsägare gräva sig ett
privatschakt och använda sina egna källarkol som bränsle.
I motsats till Ruhrområdet, där man sällan ser ett träd och detta
då är betäckt med koldamm, tjusar Saarområdet genom sina
skogbevuxna höjder, sina fält, sina floder och små sjöar. När man
åker genom arbetarsamhällena i Saarområdet, måste man se upp
för getterna, hönsen och barnen, som befolka landsvägen. "Geten
är gruvarbetarens ko" — är ett vanligt talesätt i Saarområdet. I
många städer har man små förgårdar med planteringar framför
husen ; Saararbetaren gräver framför sin fasad en dynggrop — ’ ’dyngan
är vår rikedom", sades mig.
Saararbetarens potatisåker har förbundit honom till den grad med
Saarindustrin, att de icke kunna skiljas. Arbetaren och
kolgruvorna bilda ett. Detta visste man mycket väl i Frankrike, när
segrarna som krigsbyte fordrade kolgruvorna. Den som en gång hade
gruvorna, han hade också arbetarna — till billigt pris åtminstone.
Skillnaden i arbetarförhållandena i Saarområdet och i Frankrike
framträder mycket bjärt, om man företager en avstickare över
franska gränsen till närmaste industristad i Frankrike, Merlenbach.
När man åker genom Merlenbachs huvudgata, som mynnar i Rue
Nationale, faller blicken på skylten "Bank Polski" och en mängd
andra polska skyltar. De franska skyltarna äro absolut i
mindretal. Detta betyder, att av de 10,000 arbetare, som äro bosatta på
orten, flertalet består av invandrade polacker, de övriga äro tjecker,
kroater, italienare, ja till och med annamiter. Bland denna brokiga
arbetarbefolkning är ett folk icke representerat — det franska!
För denna arbetarkontingent, som drivits hit genom någon
administrativ förordning, ha uppförts boningshus i långa parallella rader
tätt intill varandra, mera myrstack än människokvarter — utan
potatisåker, utan trädgård, utan dynggrop, utan getter. Sådan är
skillnaden mellan en arbetararmé som värvats med kapitalets makt
och som improviserats genom en imperialistisk industripolitik å ena
sidan och en arbetarbefolkning å andra sidan, som på grund av
naturliga betingelser under århundradens lopp övergått från
lantbruket till industrin, men ändå icke helt avklippt sammanhanget
med torvan.
Den högsta lön som utbetalas åt gruvarbetarna i Saarområdet
tillfaller de s. k. "Vollhauer" och utgör 38:49 francs per skikt,
d. v. s. 7½ timme. Genomsnittslönen i schakten är 35:30 francs
och arbetarna ovan jorden erhålla 34:10 francs. I regel räknar
veckan 6 skikt, men då det finns litet arbete, infogas s. k. friskikt
och därigenom reduceras månadsinkomsten betydligt. En jämförande
tabell, vad gruvarbetaren 1913 kunde köpa för sin månadslön —
128:50 riksmark med vad han nu får för sin lön — 925 francs,
demonstrerar synnerligen övertygande den nuvarande försämringen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
