Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 okt. 1929 - Händelser och spörsmål - Välståndsökningen och kapitalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖBSMAL
379
diga ökningen av reallönerna, som nu tycks förefalla många så överraskande,
var inte något tidigare obekant fenomen. Vår kännedom om den svenska
löneutvecklingen före 1913 är ju ytterst bristfällig, men det lilla man vet, ger inte
anledning att förmoda, att förbättringen sen 1913 varit avsevärt snabbare än
under närmast föregående årtionden. I Nyström, Hur arbetet betalas, s. 52 f.
uppges timlönen för verkstadsarbetare i landsorten år 1890 till 19 öre, 1904 till
29 öre och 1913 till 47 öre. Tyvärr saknas utredningar om förändringar i
levnadskostnaderna före 1913, men om man vågar anta att de hållit jämna
steg med ändringarna i partipriserna, skulle vi både för 15-årsperioden 1890
—1904 och för tioårsperioden 1904—13 kunna sluta oss till en stegring i den
reala timlönen på ungefär 50 %. Från 1913—28, alltså den sista
15-årsperioden anger Socialstyrelsens statistik likaledes en ökning av 50 % i den reala
timlönen för verkstadsarbetare.
Det kan vara skäl att ha dylika fakta i minnet, då det sista årtiondets
löneutveckling diskuteras och från många håll framställes såsom något
alldeles exceptionellt och förklarligt endast ur en ’ ’monopolistisk
fackförenings-politik". En liknande ökning på 50 % visa enligt Nyströms siffror även
lantarbetarlönerna åren 1890—1904. De följande tio åren saktade däremot
ökningen för lantarbetarna av och var nominellt omkring 33 % från 1904—
1913. Reellt bör detta betyda en något lägre siffra. Från 1913 till nu anses
ju som bekant, att de manliga arbetarnes löner icke visa någon egentlig ökning.
Redan denna erinran om den tämligen obrutna kontinuiteten i
utvecklingen av de svenska industriarbetarnas löner bör åtmistone mana till en viss
försiktighet i förhoppningarna om en radikal förändring av arbetarnes
sinnesstämning. Men den kan å andra sidan uppenbarligen tagas till intäkt för
en optimistisk tro på en oavbruten höjning av arbetarnes levnadsstandard,
om bara det enskilda näringslivet lämnas ifred för ett klåfingrigt
samhällsingripande. Optimismen är emellertid byggd på en mycket osäker grundval.
Den får en stöt redan vid ett närmare skärskådande av utvecklingen i Förenta
Staterna.
Lönestegringen i TT. S. A. under de senaste åren är mycket omskriven. De
vanligen anförda siffrorna tyda på en ökning sen 1913—14 på över 30 %,
samtidigt med en förkortning av arbetsdagen till omkring 8 timmar. Sättes
realinkomsten juli 1914 = 100, får man för okt. 1928 siffran 136 (se Soc.
Medd. 1929, nr 2). Förbättringen är alltså större än den svenska, som ju för
alla grupperna industri etc. räknas till omkring 30 % men för den egentliga
industrin får sättas åtskilligt lägre, kanske några och tjugo procent, varom
man kan se ytterligare i Tidens förra nummer. Men den amerikanska
utvecklingen före kriget visar en helt annan bild än den svenska. Stegringen av
reallönerna, både i Europa och Amerika, under 1800-talets sista del sättes
gärna i samband med det allmänna prisfallet från början av 1870-talet till
mitten av 1890-talet. Den prisstegring, som därefter vidtog och i stort
sett fortsatte ända till den stora krisen 1920, speglas tydligt i arbetslönernas
utveckling. Penninglönerna hade svårt att hålla jämna steg med
varupriserna. I Sverge lyckades det, såsom vi ovan sett, och det till och med så
väl, att reallönerna visade en avsevärd stegring. Men Sverge tycks snarast
vara undantaget. Vad IT. S. A. beträffar, finner man också en väsentlig steg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
