Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 okt. 1929 - Händelser och spörsmål - Välståndsökningen och kapitalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Välståndsökningen
och kapitalismen.
Det sociala missnöjet tar sig uttryck i planer på en mer
eller mindre radikal förändring av det bestående.
Försvaret av samhället sådant det är tar oftast formen av
kritik mot dylika framtidsplaner. Effekten av denna kritik är emellertid
ringa, om den inte kan förbindas med hänvisning till påtagliga förbättringar
i folks ekonomiska läge, som ägt rum utan någon radikal samhällsomstörtning.
Mera klarsynta representanter för borgerlig åskådning deltaga därför endast
med en viss försiktighet i sina meningsfränders veklagan över "de höga
arbetslönerna och de svårigheter som av dem anses framväxa för den svenska
industrin. Dessa löner kunna ju i stället brukas som vittnesbörd om vad ett
näringsliv i privatkapitalistiska former har att bjuda den arbetande befolkningen.
I stället för det urgamla talet om fattigdomen såsom den hårda men
ofrånkomliga lotten för det stora flertalet börjar man orda om en borgerlig
välståndspolitik, som skall ta vinden ur seglen för de socialistiska utopierna.
Man blir t. o. m. så djärv i sin nya position, att man vågar sig på att göra
medgivanden åt den socialistiska kritiken ifråga om tider som farit. Det var
en gång en arbetarklass, som hade skäl att känna sig utsugen och förtryckt.
Men allt det där är nu förbi. Det var före kriget. Det var för snart tjugo år
sen. Nu leva vi i en annan värld. Har inte den privata företagsamheten i
Amerika skapat ett aldrig förut skådat välstånd, med arbetslöner 35 %
högre än 1913? Och se på Sverge. Det följer som god tvåa. Socialstyrelsens
lönestatistik för industri etc. visar oss en stegring av reallönerna på
ungefär 30 %. Kan någonting vara mera föråldrat än socialisternas kritik av ett
ekonomiskt system, som på det viset fyller sin uppgift att sörja för människors
timliga välfärd?
Själva den metod man sålunda väljer vid försvaret av bestående
samhällsformer, är naturligtvis fullt legitim. Ingenting kan vara rimligare än att
bedöma ett ekonomiskt system efter dess förmåga att skapa välstånd åt
människorna. Bara man därvid också erinrar sig, att människan lever inte
allenast av bröd och att välstånd inte utan vidare får mätas efter mängden
av materiella nyttigheter. Men om själva metoden kan gillas, är det svårt
att hysa någon respekt för dess tillämpning. Sverge är inte världen. Vad
som skett i Amerika under ett årtionde får inte förallmänligas till att gälla
hela den kapitalistiska världen. Man är nog tvungen att foga in sina lösryckta
fakta i ett lite större sammanhang, innan man drar vittgående slutsatser om
utvecklingen i allmänhet, vare sig det gäller det förflutna eller framtiden.
För Sverges del är det emellertid snarast egendomligt, att man fäster ett
sådant avseende just vid den allra senaste utvecklingen och tycks vara beredd
att ge socialisterna rätt i deras anklagelser mot förhållandena sådana de
tidigare gestaltat sig. Tillgängliga fakta tyda nämligen inte på något slags
vändpunkt i den svenska arbetarklassens läge, som skulle ha infallit under
kriget och gett utvecklingen en annan karaktär. Den långsamma men stan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
