Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 nov. 1929 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN- OCH UTBIKES
391
Stockholms bebyggelse har inte skett under en jämn utveckling.
Enligt en beräkning skulle år 1890 omkring 40 proc. av husen ha
varit byggda före 1880, och med de stora födelsetalen under vissa
år följa naturligtvis också stora dödstal en gång, då dessa
husgrupper komma upp i de högsta åldersklasserna. Den starka rivningen
av gamla hus, som nu pågår, kommer säkerligen att fortsätta i ännu
snaihbare takt. Men de gamla husen, det är de små
inkomsttagarnas enda möjlighet att få en bostad, som de kunna betala för.
I de nya husen ära hyrorna så höga, att en arbetare med
genomsnittsinkomst inte kan skaffa sig ett rum och kök, om han inte
skall släppa till en orimlig del av sin årsinkomst — sannolikt mer
än 40 proc. — bara i hyra. Det av förf. påpekade problemet är
fullständigt internationellt. Överallt har man efter kriget velat
skaffa bostäder åt "arbetare". Men det minimum man ur
hygieniska och andra synpunkter kommit till, ha endast de allra bäst
avlönade arbetarna råd att betala. Här hjälper det inte att komma
med Stockholmsmurarnas löner. Det är likadant överallt. Inte
bara hos oss utan också t. ex. i Tyskland och England. De som
ständigt tyckas gå i häpnad över våra höga löner och tala om
inkomstförskjutningen till arbetarnas förmån, ha skäl att ett
ögonblick fundera över ett samhälle, där det är ett till synes olösligt
problem, hur en arbetarfamilj skall ha råd att betala för det
blygsammaste bostadsutrymme, som man överhuvud taget vågar öppet
föreslå. Artikeln i Byggmästaren är ett förebud oon det krav som
kommer att inställa sig på ett ingripande från det allmännas sida
för att trygga åt de breda lagren en av grundförutsättningarna
för en anständig levnadsstandard.
Helt oväntat har Frankrike råkat in i en svårartad regeringskris.
På en tämligen underordnad detaljfråga, fastställande av tidpunkt
för interpellationssvar, led ministären Briand nederlag. Det var
Poincarés besättning, som i saknad av gallionsfigurens prestige,
avpolleterades genom en ganska ohelig voteringsallians mellan
vänstern och en del medlemmar från yttersta högern.
Förslaget, som fällde regeringen, ställdes av ordföranden i
socialradikalernas allmänpolitiska kommitté Montigny, och det var
ganska rimligt, att detta partis ledare, representanten för Orange,
universitetsprofessorn Édouard Daladier fick i uppdrag att bilda den
nya regeringen. Det socialradikala partiet är visserligen kammarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
