Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 nov. 1929 - Hansson, P. Albin: En ödmjuk promemoria om socialistisk agitation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
P. ALBIN HANSSON
utskottet och adresserar sig faktiskt till riksdagsmännen och icke
till sin chef. "Det är uppviglingar, vilka medföra fara för
revolution", som enligt regeringsförslaget straffas, försäkrar han.
Uppmaning till förräderi och uppror var förut straffbar. Man ville
nu "träffa agitatorn i ett tidigare skede av hans revolutionära
verksamhet". Promemorieförfattaren fortsätter: "Bemödandet att
uppväcka hat o»ch illvilja mot lagar, institutioner, myndigheter och
samhällsklasser har dock icke i och för sig ansetts nog att
konstituera ett brott. Man har trott, att straffet bör inträda först då
uppvigling sker till viss åtgärd, som innebär hot eller fara för
samhällsordningen. Sådana åtgärder äro t. ex. att ett revolutionärt
parti förser sig med skjutvapen, organiserar sig militäriskt, anställer
hotfulla demonstrationer o. s. v. Att man när som helst kan vänta
sådana uppviglingar från ledarna av det socialistiska partiet, torde
nogsamt framgå av vad som förekommit vid nämnda möten. Det
torde därför icke vara för tidigt att lagstifta i detta ämne."
Djärvheten i gissningar är, som synes, lika stor som bristen på
verklig kunskap om socialismen, dess syften och metoder.
Såsoon redan framhållits gjorde denna unika ödmjuka
promemoria ingen succés som agitationsskrift. Visserligen blev en lag
mot den socialistiska agitationen antagen, men den värsta
kautschukbestämmelsen i regeringsförslaget, d. v. s. den vars nödvändighet
promemorian skulle övertyga riksdagsmännen om, blev icke
accepterad.1
Promemorian är emellertid ett historiskt dokument av stort
intresse. Att tiden brett ett löjets skimmer över densamma är ett
öde, som drabbat åtskilliga andra histoiriska dokument. Det är icke
någon anledning att lämna den åt glömskan.
i Se "Den svenska socialistlagen’’, Tiden nr 3, maj 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
