Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 nov. 1929 - Olsson, Johan: Utländska förstakammarorganisationer efter världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTLÄNDSKA FÖR ST A
KAMMARORGANISATIONER EFTER
VÄRLDSKRIGET.
Av JOHAN OLSSON.
VÄRLDSKRIGET HAR MEDFÖRT EN MÄNGD
FÖR-ändringar på alla områden, och vi se en hel del problem
på ett annat sätt nu än före detsamma. Detta gäller ej
minst inom statslivet. De demokratiska krafter, som voro
verksamma i världen, fingo ökad styrka under världskriget, ja, de
samlade sig i vissa fall till en stormflod, som sopade bort det gamla
statsskicket. Men i alla fall var det endast toppunkten på en
utveckling, som pågått länge, och världskrigets kanske viktigaste bidrag var,
att det hela fick en snabbare och radikalare lösning. Detta kan man
åtminstone säga beträffande förstakammarinstitutionen i Europa.
Man behöver endast göra en hastig överblick för att märka
skillnaden. Första kammaren kunde före världskriget lämpligen
underordnas följande grupper: Herrenhaus (herrehus), som sammansättes
efter någon av principerna arvsrätt, kungl, utnämning eller
självskrivenhet på grund av ämbete, kombinerade på olika sätt. Senater,
sådana övre kammare, som äro uppbyggda på val. Inom denna
grupp kunde då särskiljas två arter: ekonomiskt bestämda senater
och rent demokratiska sådana. Mellan dessa båda fanns en
övergångsform med drag från bådadera hållen. Här har nu skett en
omsvängning i riktning mot de rent demokratiskt bestämda
senaterna. Herrenhaus funnos före världskriget i England, Ungern,
Turkiet, Preussen, Österrike, Italien; av dessa kvarstå Englands och
Italiens, men även i dessa land ha, såsom vi senare skola få se,
omfattande reformplaner varit uppe. Till mellanformerna hörde
Spaniens och Rysslands övra kammare; här kvarstår Spaniens efter
Rysslands sammanbrott. Slutligen hörde till de ekonomiskt
bestämda senaterna Rumänien, Danmark (dock ändrad redan 1915),
Belgien, Sverge (visserligen förefinnas här fortfarande ekonomiska
bestämmelser för valbarhet men ej för valrätt, vilket senare är
utslagsgivande för partiernas numerära styrka) och Nederländerna;
av dessa kvarstår ingen. Som vi se, är det en snabb och grundlig
omflyttning inom förstakammarens område.
Förstakammarfrågan hade länge varit under debatt i samtliga
länder, och man hade inom ledande kretsar insett nödvändigheten
av en reform. Så skrev t. ex. den berömde nationalekonomen
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
