Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 nov. 1929 - Olsson, Johan: Utländska förstakammarorganisationer efter världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
Johan olsson
Schmoller, själv medlem av det preussiska Herrenhaus, 1910: MEj
utan bekymmer ser patrioten framtiden an. Men valrättsreformen
måste komma. Om ej monarkin med en över partierna och klasserna
stående ämbetsmannaministär genomför den, skall den
demokratiska högfloden taga hand om densamma." Detta gällde visserligen
valrättsfrågan, men denna stod i intimt samband med herrehuset.
Därtill kom att den framträngande socialdemokratin hade
enkam-marsystem på sitt program, och kanske kunde de ord, som Lassalle
en gång slungade mot reaktionen, bli verklighet: ’ ’Flectere si nequeo
superos, Acheronta movebo." ("Om jag ej kan beveka de övre, skall
jag sätta underjorden i rörelse.’’ Vergilius.) I England skriver
Harold Temperley, ävenledes år 1910: "År 1792 genljöd hela
Frankrike av ropet "fosterlandet är i fara", och alla goda fransmän
drogo åstad för att försvara det; år 1910 genljuder England av
ropet "konstitutionen är i fara", och likväl förhålla sig
engelsmännen förunderligt lugna; vore det ett lugn, som vittnade om styrka,
skulle det vara bra, men det är ett slöhetens, likgiltighetens och
värst av"allt okunnighetens lugn." Efter att hava uttalat sina
farhågor för författningen från strömningarna i tiden och ytterligare
anfallit liknöjdheten, fortsätter han: "Ingen verklig statsman
gynnar frivilligt panik, men när sådana värden stå på spel, när
generationers visdom, den noggranna anpassningen till tiden och den
mjuka utformningen genom erfarenheten, när hela mängden av
traditionell visdom, känd som konstitutionen, kan gå förlorad genom
röstsedelns hasardspel, då finnes mera räddning i panik än i
dåsighet." Genom dessa "skräckmålningar" av den framryckande
demokratin förstår man, hur pass brännande förstakammar- och
därmed sammanhängande frågor voro. Emellertid har man skäl att
antaga, att de långvariga diskussionerna hade det goda med sig, att
saken i möjligaste mån belysts från alla sidor, och därigenom vissa
direktiv givits för frågans slutliga lösning.
Även under världskrigets dagar fortsatte reformkraven och blevo
då allt mera fordrande. Då så världskriget slutade, voro
omständigheterna särskilt gynnsamma för en demokratisk framryckning,
och den kom. Gamla stater styckades sönder, och nya byggdes upp.
De gamla författningarna förkastades utan vidare, och de nya
präglades av den demokratiska anda, som var tidens. I flera stater
övergick man till enkammarsystem (ex. tyska delstater, Ungern), och
bibehöll man tvåkammarsystemet, hade detta ofta sin grund i statens
organisation.
Undersöker man sålunda först, hurudant problemet ställer sig i
de stater, där omstöpningen varit grundligast och där
tvåkammarsystemet står kvar, nämligen i Tyskland, Preussen och Österrike,
motiveras detta av den federativa basis, på vilken staten byggts upp.
I Tysklands riksråd företrädes sålunda de olika länderna av
representanter för dess regeringar, men representanterna skola vara med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
