Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 nov. 1929 - Olsson, Johan: Utländska förstakammarorganisationer efter världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
JOHAN OLSSON
då vissa betingelser uppfylldes såsom angående inkomst-, skatte-,
förmögenhets- eller bostadsförhållanden, ålder och civilstånd samt
slutligen bildningsgrad. Till denna allmänna rösträtt hörde
valplikt och lades omsider proportionell valmetod till båda kamrarna.
Karaktärsskillnaden mellan kamrarna åstadkoms därigenom, att för
valbarhet till senaten fordrades 40 års ålder och en viss hög census,
medan till nedre kammaren valbarheten var allmän. Vidare
verkade den förhöjda valrättsåldern (30 år mot 25) därhän att
fler-röstarna fingo ett starkare inflytande. Till sist utsagos 27 senatorer,
omkring en fjärdedel av senaten, av provinsråden, därvid ingen
valbarhetscensus inskränkte valfriheten, och därvid majoritetsval
till-lämpades. De vanliga olikheterna beträffande medlemsantal och
valperiod förefunnos. Båda kamrarna förnyades successivt.
En dylik organisation tillfredsställde inte tidens krav, och man
diskuterade ivrigt den nya senatsorganisationen. I juni 1919 beslöt
senaten att tillsätta en speciell kommitté. Man diskuterade
möjligheten av en intresserepresentativ övre kammare, men detta förslag
föll omsider liksom stadganden av annan art, som senaten önskade
bevara eller införa för att åstadkomma karaktärsskillnad mellan
kamrarna. Det var den nedre representationsavdelningen som här
bjöd motstånd.
Senatens förslag om ett särskilt skiljedomsinstitut vid
meningsskiljaktigheter mellan kamrarna motarbetades av vänstermajoriteten
i den nedre kammaren, som ville göra ett dylikt överflödigt genom
att förläna kamrarna så stor urprungslikhet som möjligt.
Den reformerade kammaren framstår emellertid som resultatet av
en kompromiss, och man har varit angelägen om att införa eller
bevara sådana sammansättningsmoment, som förväntats vara ägnade
att befrämja den övre kammarens karaktär av elitkammare.
Sålunda förefinnas tre klasser senatorer med avseende på
valsättet :
Första gruppen, valda senatorer, utsedda till ett antal motsvarande
hälften av deputeradekammarens medlemsantal (93 för närvarande)
av samma väljare som till denna. Den förut gällande högre
rösträttsåldern (som senaten i det längsta sökte bevara) till senaten
upphävdes, så att rösträtten till såväl övre som nedre kammaren
inträder vid 21 års ålder. 40 år stadgas däremot fortfarande som
valbarhetsålder, men den höga census som gällde för de folkvalda
inom senaten har blivit upphävd och ersatt av en utförlig
uppräkning av de medborgargrupper, inom vilka väljarna ha att taga sina
senatskandidater. Dessa äro redovisade i 21 kategorier, fast flera
kunna skapas genom lag. Vid avgränsandet av
valbarhetskategorierna har grundlagen åsyftat att framför allt träffa den duglighet,
som anses vara betingelse för eller resultatet av verksamhet inom
samhällslivets olika områden.
Andra gruppen, provinssenatorer, väljas såsom förut av
provinsråden. De nya bestämmelser, efter vilka varje provins’ medlems-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
