Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 nov. 1929 - Olsson, Johan: Utländska förstakammarorganisationer efter världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
JOHAN OLSSON
siffror". Nu har "penningen" ersatts av "personligheten", och
man söker på skilda vägar skapa en den höga kvalitetens kammare
— en elitkammare. Ett led i denna strävan är kooptationsinstitutet.
Detta är dock ingalunda någon ny uppfinning utan fanns inrymd i
den franska senaten åren 1875—84. Förstnämnda år valdes
nämligen 75 senatorer för livstiden av nationalförsamlingen. Efterhand
som det uppstod vakanser, skulle dessa fyllas genom val av senaten
själv, alltså kooptation. Kedan 1884 ställdes emellertid denna
inrättning på avskrivning. I Danmarks landsting fick
kooptationsinstitutet plats vid reformen 1915, i det att det avgående landstinget
har att utse de 19 "landstingsvalda". Denna kontinuitet mellan
den avgående och nytillträdande kammaren har man ej ansett nödig
i Belgien, där, såsom vi förut sett, de nyvalda senatorerna
verkställa kooptationen. I Italiens och Englands reformförslag hade det
upptagits, såsom förut nämnts, och i Sverge framfördes
kooptationen 1918 och även i förstakammarutlåtandet 1927. Såsom framgått
av det föregående, då Belgien behandlades, tyckes dess avsikt att
höja kammarens kvalitet ha lyckats. Detta skulle då vinnas genom
valkollegiets beskaffenhet och den utblick över hela landet, som
institutet bereder.
I nära samband med detta står valet genom medkammaren, vilket
valsätt föreslogs för ¾ av "överhuset" av Brycekommittén och för
delar av senaterna i förslagen till Italiens och Polens senater. Valet
skulle då ej ske såsom i Norge, där stortinget inom sig väljer
lagtinget, utan skulle valet ske utom kammaren. Denna princip är
tillämpad i Nordirland, och där fullständigare än i någon annan
konstitution i det brittiska imperiet. Kooptation kan man säga, att
det är även i Irländska fristaten, då de båda kamrarna utse 3 gånger
så många personer som skola väljas, dock med rätt för f. d. senatorer
att låta uppställa sig som kandidater. Inom detta valförslag ha
väljarna att söka sina kandidater. Men det ställes på senatorerna
den fordran, att de skola ha "gjort nationen heder på grund av
nyttig verksamhet i det allmännas tjänst eller genom särskilda
egenskaper eller insikter representera viktiga sidor av nationellt liv".
På den lista, å vilken kandidatnamnen offentliggöras, skola vars och
ens kvalifikationer för en plats i senaten utsättas. Härigenom
närmar sig detta valbarhetskategorierna, som är ett annat försök att få
fram den personliga dugligheten. Denna idé, vilken även varit
påtänkt i Sverge, har kommit till utformning i Belgien på det sätt,
vi förut erfarit.
I riktning mot elitkammaren pekar också "den högre ålderns
kammare", som förefinnes i åtskilliga europeiska författningar, så
i Danmark och Sverge. I Polen och Tjeckoslovakien är den högre
åldern sålunda så gott som det enda särskiljande momentet mellan
kamrarna. Man anser tydligen här, att "första kammaren skall vara
den folkliga erfarenhetens och besinningsfullhetens organ". Då
dessa egenskaper få anses tilltaga med åren, vill man genom stadgad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
