Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 nov. 1929 - Händelser och spörsmål - Bankerna som arbetsgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Bankerna som
arbetsgivare.
Det är inte bara några stycken storbönder eller godsägare
i Sö. Möre, som i kollektivavtalen se ett avsteg från sunda
gamla husbondeprinciper. Under den hetsiga diskussionen
om de nämnda lantarbetsgivarnes föråldrade inställning gentemot arbetarna,
varvid även pålitligt konservativa tidningar uttalade sina tvivel om klokheten i
Möreböndernas taktik, hade det varit av intresse att få höra uppfattningarna
om de svenska bankledningarnas envisa vägran att förhandla med
banktjänstemännens fackorganisation. Det är fullständigt samma syn på arbetsgivarens
ställning till de anställda. Man förhandlar bara med sina egna arbetare. Deras
organisation är en ovidkommande part, som söker tränga sig in och fördärva
det goda och naturliga förhållandet mellan ledningen och de anställda. Man
borde finna det mycket mindre begripligt, att denna ståndpunkt vidhålles
av de stora bankerna, än att den fortfarande kan hållas vid liv i en avlägsen
landsbygd. Bankerna med sin stordrift och sina hundratals anställda i samma
företag synas ha mycket svårare att undandra sig jämförelsen med industrin,
där arbetsgivarna numera finna förhandlingar om kollektivavtal både naturliga
och önskvärda.
Svenska bankmannaföreningens ansträngningar för att få till stånd
förhandlingar ha alla hittills misslyckats. Kanske vågar man likväl antaga att
droppen småningom urholkar stenen. Den sista framstöten för snart ett år
sedan har i alla händelser åstadkommit ett gemensamt livstecken från
bankföreningen i form av en utredning om de löner som av de anslutna bankerna
betalas till de anställda. Den är förmodligen avsedd att bereda bankerna
såsom arbetsgivare en bättre ställning i den allmänna opinionen, och bankerna
själva ha uppenbarligen gått ut ifrån att allmänheten föreställt sig
banktjänstemännens löner såsom mycket låga, då den nu framlagda utredningen anses
ställa bankernas lönepolitik i en ljusare dager. Den som förut icke haft några
konkreta föreställningar om banktjänstemännens inkomster — och det har alltid
varit ytterst svårt att tränga igenom den hemlighetsfullhetens slöja, som svepts om
denna del av bankernas ekonomi — torde inte i regel få intrycket att
tjänstemännen äro bättre betalda än han väntat. Och om allmänheten lyckas
få en blick bakom de alltid missvisande medeltalen för olika grupper, kunna
nog bankerna knappast räkna med stora sympatier, om de vägra förhandlingar
som syfta till en höjning av de verkligen låga avlöningarna.
Tyvärr kan en läsare av den nu framlagda utredningen, Bankerna såsom
arbetsgivare, Skrifter utgivna av Svenska bankföreningen 46, endast av
sannolikhetsgrunder sluta sig till, att ett icke litet antal av tjänstemännen måste vara
uruselt avlönade. Läsarens svårigheter i vissa hänseenden kunna icke läggas
utredningens författare, dr Bertil Nyström, till last. Han har varit bunden av
det primärmaterial, som tillhandahållits honom av bankerna, och på denna
grundval har han byggt en framställning av mycket stort intresse. Han gör
en uppdelning av personalen på stora, medelstora och mindre banker, denna
personal i sin tur fördelad på manlig och kvinnlig, befordrade och obefordrade.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
