Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 nov. 1929 - Händelser och spörsmål - Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖBSMÅL
441
förd. Finnes flera kandidater kan väljaren märka sin röstsedel för att ange
i vilken ordning han önskar se dem valda, och om den han placerat först ej
ej uppnår val överflyttas rösten till nr 2 etc. Man får rösta var man än
befinner sig i landet, vilket gör att det kan dröja avsevärd tid, innan rösterna
blir sammanräknade, ty det är ju en kontinent, som väljer, och
transportförhållandena är på sina håll dåliga.
Det upplösta representanternas hus bestod av 31 arbetarrepresentanter, 29
nationalister, 13 lantpartiet och 2 oberoende. Vid valet uppträdde självständigt
en grupp nationalister med bl. a. Hughes. Ett par oberoende stod närmast
lantpartiet. Resultatet av omröstningen blev att nationalistpartiet led ett
stort nederlag med arbetarpartiet som det segrande. Det nya representanternas
hus har sammansättningen arbetarpartiet 46, nationalister 14, lantpartiet 10,
oberoende 4 och 1 progressiv lantpartist. Arbetarpartiet har således en klar
majoritet över alla andra partier tillsammans. Dess ställning försvagas dock
avsevärt av det faktum, att senaten, som nu icke nyvalts, har en säker
nationalistisk majoritet.
Valet utkämpades huvudsakligen på frågan om de statliga
arbetsdomstolarnas kompetens. Man har haft dubbla organisationer för slitande av
arbetstvister, dels delstatliga och dels förbundsstatliga. De senare har trätt i
funktion, då tvisten gällt förhållanden inom mer än en stat. Domstolarna bestod
av jurister och icke av representanter för arbetare och arbetsgivare. Den
nationalistiske premiärministern Bruce föreslog ett upphävande av de centrala
domstolarna, så att alla tvister i stället skulle avgöras av de olika delstaternas.
Han fick emellertid ej hela sitt eget parti med sig. Hughes bl. a. separerade
och röstade med arbetarpartiet, vilket ledde till ett visserligen mycket knappt
(det hängde på talmannens utslagsröst) nederlag för regeringsförslaget och
parlamentsupplösning.
Visserligen kan man nog våga säga, att arbetsdomstolarnas utslag ej alla
gånger respekterats och förödande arbetsstrider sålunda ej alltid förhindrats,
men de har dock uppenbarligen blivit av stort värde för arbetarna, som nu
slog vakt kring dem. Man var rädd för, och sannolikt ej utan skäl, att de
centrala domstolarnas avskaffande endast var ett led i försök att även på
annat sätt försämra arbetarnas ställning. Med domstolarnas kompetens inskränkt
till de olika delstaterna skulle det gå lättare att reducera arbetslönerna och
i övrigt försämra villkoren. Man förmodar att de lägre tjänstemännen,
exempelvis i bank och allmän tjänst, har befarat att en omändring så småningom
skulle gå ut även över dem och att de därför i stor utsträckning stött
arbetarpartiet. För övrigt torde man utanför arbetarpartiets led ha ansett, att även
om de federala domstolarna lämnade en hel del övrigt att önska, så utgjorde
de dock ett visst skydd mot konflikter.
Man torde kunna utgå från att arbetarpartiet ej heller kommer att
bibehålla de federala domstolarna i sin nuvarande form utan söka få dem
omändrade till förliknings- och fredsdomstolar med representanter för arbetarna
och arbetsgivarna och en domare som ordförande.
Frågan om arbetsdomstolarna var naturligtvis ej den enda valfrågan. En
föreslagen nöjesskatt stötte på mostånd hos vissa väljargrupper, givetvis icke
minst hos biografintressenterna, vilken betydelse det nu kan ha haft.
Arbetarpartiet motsatte sig även föreslagen utvidgning av inkomstskatten. Vilka vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
