Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 nov. 1929 - Händelser och spörsmål - Jugoslavien - Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moravia, Värdar, Zeta och Sjöprovinsen, vartill kommer Belgrad såsom en
särskild förvaltningsenhet. Alla provinserna utom den sistnämnda har erhållit
namn efter floderna. De flesta slovenerna bor väl fortfarande inom en provins,
Drava, kroaterna i Kroatien-Slavonien återfinnes i Sava oeh bosnierna i
Vrbas, det gamla Banatet i Donau, Dalmatien tillsammans med en del av
Bosnien i iSjöprovinsen, Montenegro oeh Herzegovina i Zeta, en del av Bosnien
med en bit av Serbien i Drina och resten av Serbien i Morava och Värdar,
den sista den sydligaste ned mot Macedonien till.
I de olika ,,banovina,, föres styrelsen av en utnämnd guvernör, "ban".
Rent personligt tycks man vara nöjd med valet av guvernörer, då man utsett
en sloven i Drava, en kroat i Sava, en dalmatier i sjöprovinsen etc.
Förvaltningen blir efter detta decentraliserad, fast naturligtvis under
kontroll av centralregeringen. Makten skall ligga hos guvernören, men de nödiga
medlen skall fortfarande tillhandahållas av staten och icke genom lokala
skatter. Man förmodar, att så småningom en viss självstyrelse genom valda
representantförsamlingar skall tillåtas, men än så länge har ingenting hörts
därom.
I varje fall torde det få anses som ett framsteg, att icke alla frågor även
de obetydligaste skall avgöras i Belgrad utan större maktbefogenhet
lämnats de lokala myndigheterna antingen de nu förbli utnämnda guvernörer eller
valda korporationer. Det är möjligt att reformen innebär en utjämning av
motsättningarna mellan folken inom riket, men det är också möjligt, att
denna unifieringssträvan kommer att väcka ont blod hos de traditionsbundna
och göra situationen sämre än förut. Från demokratisk synpunkt vill man
gärna tro, att den säkraste vägen trots allt ligger i självstyrelseprincipen,
och kan man ordna så, att den lokala styrelsen får utövas av invånarna själva
och centralregeringen i största möjliga utsträckning håller fingrarna borta från
detaljer, med andra ord att man icke känner något tryck från en regering, som
man anser främmande, har reformen helt visst utsikter att bli ett led i det
reella enandet av dessa formellt redan enade balkanstammar.
[-Austra-lien.-]
{+Austra-
lien.+}
I det australiska statsförbundet har arbetarpartiet städse, allt
sedan förbundets tillkomst för ett par decennier sedan, intagit er
mycket stark ställning. Den första arbetarregeringen bildades
redan 1904 men föll snart nog. Ett nytt försök 1908 blev även det av kort
varaktighet. 1910 fick partiet emellertid stor majoritet vid valen och en
arbetarregering satt till 1913, då majoriteten gick förlorad. Den återvanns
1914. Arbetarpartiets premiärminister, Hughes, var emellertid en utpräglad
imperialist, som kom på kant med partiet, lämnade det och fortsatte att regera
i spetsen för ett koalitionskabinett. Arbetarpartiets tämligen försonliga
hållning under det sista krigsåret och dess centralistiska strävanden visade sig
sedan icke kunna samla majoritet hos folket förrän i år.
Den australiska andra kammaren består av 75 ledamöter, som väljes i
enmanskretsar och fördelas mellan delstaterna efter folkmängd men dock med
minst fem representanter för varje stat. Fördelningen är: Nya Syd-Wales 28,
Victoria 20, Queensland 10, Syd-Australien 7, Väst-Australien 5 och
Tasma-nien 5. Rösträtt har varje brittisk undersåte, med undantag för infödda,
över 21 år, såvida de ej sitta i häkte eller mist förståndet. Valplikt är in-
440
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
