Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 29 nov. 1929 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
IN- OCH UTBIKES
frisinnade. Ännu en orsak alltså till den tvekan, som man tror sig
kunna iaktta hos regeringen. En tullaktion skulle också driva fram
frågan om ’ Vänstersamverkan’’ till avgörande. Om dess utsikter
vet man annars föga mera än förut. Såvida inte Sv. Morgonbl. för
den 28 nov. talar å den frisinnade partiledningens vägnar. Är
det fallet, skulle möjligheterna till något slags samverkan vara större
än kanske de flesta på den socialdemokratiska sidan föreställt sig.
Kan en gemensam linje vinnas i fråga om arbetslösheten,
folkpensioneringen och de militära utgifterna, betyder det inte, att alla
betänkligheter och svårigheter från ömse sidor äro övervunna, men
det kunde motivera ett allvarligt försök att övervinna dem.
Åtminstone på en punkt är det lätt att lugna frisinnade farhågor eller
undanröja frisinnade missförstånd. Det gäller socialdemokraternas
ställning till landsbygdens folk och jordbrukets svårigheter. Den
socialdemokratiska enögdhet, varom Sv. M. i det sammanhanget
talar, är helt enkelt en frisinnad synvilla. Socialdemokraterna vända
sig emot de ljugande skönmålningar av de svenska
industriarbetarnas läge, varmed många borgerliga tidningar anse lämpligt att fylla
sina spalter. Stora delar av industriarbetarklassen få nöja sig med
en levnadsstandard, som inte alls eller endast obetydligt höjer sig
över den fattiga jordbrukarbefolkningens. Detta är raka motsatsen
till att förneka fattigdomen bland de i jordbruket arbetande. Den
understrykes i stället, eftersom var och en vet, att
socialdemokraterna anse dessa industriarbetares läge i hög grad
otillfredsställande. Och detta framhävande av jämlikheten i fattigdom mellan
industrins och jordbrukets folk är mycket väl förenligt med ett
oreserverat instämmande i Sv. M:s ord, att "mången lantman nu har
det vida svårare och nödgas leva på vida lägre standard än mången
industriarbetare." "Är det inte lika nödvändigt att hjälpa en
fattig lantman som en fattig industriarbetare?" frågar Sv. M. Jo,
förvisso. Och funnes inga värre kuggfrågor för socialdemokraterna
att svara på, vore provet synnerligen lätt. Socialdemokraterna ha
alltid varit tvungna att tala mera om industriarbetarna och om
lönarbetarna överhuvud, därför att denna klass så väsentligen fallit
utanför de "borgerliga" partiernas intressesfär. Men då det gällt
åtgärder för att hjälpa betryckta har socialdemokratin aldrig dragit
några gränser mellan lönarbetare och andra fattiga, mellan land
och stad, mellan jordbruk och industri. Kan man enas om vad som
verkligen är betryck, kan man enas om rätta medlen att lindra det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
