- Project Runeberg -  Tiden / Tjugoförsta årgången. 1929 /
466

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 29 nov. 1929 - Sköld, Per Edvin: Industriarbetarlöner och varupriser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

466

PER EDVIN SKÖLD

undantar följaktligen arbetarna i de industrier, som väsentligen
avsätta sina produkter genom export. Herr Bissmark anser
följaktligen, att exportindustriarbetarna äro utan all skuld och de kunna
följaktligen lämnas ur räkningen. Den frågan uppstår emellertid,
varför exportindustriarbetarna icke kunna anses påverka
varupriserna? Svaret är enkelt nog. Exportindustrierna sälja i
allmänhet sina varor på världsmarknaden i konkurrens med alla andra
länders industrier. Dessa industrier kunna alltså icke, såvida de
ej inneha monopol, själva bestämma priserna på sina varor, och
arbetarna må ha hur starka fackföreningar som helst, så kunna de
icke påverka varuprisernas höjd. Men stå nu
hemmamarknadsindustrierna i ett annat läge. I allmänhet icke. De sälja
visserligen sina varor på hemmamarknaden i stället för på
världsmarknaden. Men de sälja dem i konkurrens med alla andra länders
industrier av samma slag. Men, invänder kanske någon, man får
ett högre pris på hemmamarknaden än på världsmarknaden på
grund av tullskyddet. Ja väl, hemmamarknadsindustrierna få tack
vare tullarna ett högre pris än de utländska konkurrenterna. Och
denna omständighet bör väl vara den enda, som skulle kunna ge
arbetarna i hemmamarknadsindustrierna större möjligheter än
arbetarna i exportindustrin att tilltvinga sig löner, som påverka
varupriserna. Möjligheterna måste följaktligen ligga inom den
marginal tullskyddet skapar. Att arbetarna i
hemmamarknadsindustrin följaktligen icke kunna höja priserna över
världsmarknadspriset med mera än tullskyddet, bör även vara herr Bissmarks
mening, enligt vad hans framställning ger vid handen. Under dessa
förhållanden blir herr Bissmarks nästa tirad obegriplig, nämligen
att den del i prisförhöjningen, som vållas av industrins tullskydd,
skulle i förhållande härtill — d. v. s. till den av arbetarna
skapade prisförhöjningen — vara ringa. Det vill synas, som om herr
Bissmark råkat komma ut på för djupt vatten.

Emellertid kan det väl på allvar sättas i fråga, om det är
arbetarna, som framtvinga ett utnyttjande av tullskyddet och därmed
de för tullskyddade industrivaror högre varupriserna.
Näringslivets allmänna inriktning motsäger ett dylikt antagande. Företag
drivas för att ge sin ägare högsta möjliga vinst. Ingen företagare
säljer de av honom producerade varorna billigare än vad han är
tvungen till. Han vill ha världsmarknadspriset plus tull- och
fraktkostnader m. m. Detta är i allmänhet det högsta hemmamarknads-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:35:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1929/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free