Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 29 nov. 1929 - Sköld, Per Edvin: Industriarbetarlöner och varupriser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRI ARBETARLÖNER OCH VARUPRISER
471
om. De monopol, det här gäller, äro internationella — åtminstone
i den bemärkelsen, att de samarbeta med utländska företag.
Sådana äro cementtrusten, tändstickstrusten, glödlampsmonopolet och
linoleumstrusten för att nämna några av de viktigaste. Därigenoan
att dessa monopol behärska ett flertal länder, bli de friare i sin
prissättning. Starka fackföreningar skulle alltså här ha teoretiska
möjligheter att pressa upp lönerna så, att priserna måste höjas.
Att emellertid något sådant icke skett, behöver inte närmare
utredas, då envar vet, att lönenivån för dessa industriers arbetare
snarare ligger under än över industriarbetarnas genomsnittslön.
Av vad som nu anförts torde ha framgått, att industriarbetarnas
lönepolitik icke gått ut på att höja varupriserna — helt enkelt
därför att förutsättningarna härför icke förefinnas. Industriarbetarnas
lönekamp blir i stället en brottning med arbetsgivarna om
fördelning av de varupriser, som kunna ernås på marknaden. Att
industriarbetarna därvid kunnat förskaffa sig högre löner än t. ex.
jordbruksarbetarna är icke svårt att förklara. Dels ha de haft
oerhört mycket starkare organisationer till sitt förfogande,
varigenom de fått verklig medbestämmanderätt vid fördelningen. Dels
har det på grund av betydligt gynnsammare konjunkturer för
industrin än för jordbruket funnits mera att dela mellan arbetare
och arbetsgivare.
Nu torde det icke vara så, att arbetarna i
hemmamarknadsindustrin har högre löner än arbetarna i exportindustrin. Snarare är
det kanske tvärtom. Men detta hindrar ju icke, att inom
åtminstone vissa av dessa industrier arbetslönen kan vara högre, än vad
den skulle varit, om industrin ej varit tullskyddad. Men säkert
är det ingalunda, ty det är lika möjligt att dessa industrier då
haft en annan läggning och därför kunnat betala lika höga löner.
Men priserna å de tullskyddade industriernas varor äro högre, än
vad de skulle varit, om industritullar ej funnits. Genom sin större
koncentration har industrin haft lättare än jordbruket att utnyttja
tullarna till förhöjda priser. En varufördyring genom
industritullarna har alltså otvivelaktigt skett. Men man skall komma ihåg,
att det icke är industriarbetarna, som begärt eller genomdrivit
några tullar, och det är ej heller industriarbetarna som hållit
tullsystemet om ryggen. Den historiska gången är den, att först hjälpte
industrihögern jordbrukarna att få höjda jordbrukstullar, och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
