Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 29 nov. 1929 - Händelser och spörsmål - Skogsmarkernas iståndsättande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
501
i stället, om det kan vara Timligt, att staten ger skogsägarna en skänk, som
i framtiden förökar skogsägarens eller hans arvingars förmögenhet. Man kan
inte undgå att hysa betänkligheter, att staten utan hänsyn till mottagarens
förmögenhetsställning skänker bort medel, som landets övTiga innebyggare på
sina debetsedlar få betala. Det enda man kan trösta sig med är, att det
inte blir första gången så sker. Både statens avdikningsanslag och statens
skogsutdikningsanslag lämnas utan återbetalningsskyldighet. Men man tycker,
att -åtminstone böra icke bidragen utan återbetalningsskyldighet göras större,
än nöden kräver. I den första här omnämnda motionen framkastades den
tanken, att statsunderstödet skall uppdelas på en mindre del i bidrag utan
återbetalningsskyldighet och en större del i långfristigt lån. Kommittén
anbefalldes på grund härav att även undersöka, om lånevägen kunde anlitas. Till
den ändan låter kommittén göra en utredning, som visar, att i skog nedlagt
kapital endast lämnar 4 procents avkastning. Härav sluter kommittén, att
det icke skulle vaTa fördelaktigt för skogsägaren att anlita statslån för
skogs-kultiveringsåtgärder, om icke räntan blev högst 2½ procent. ’Staten skulle
komma att göra minst 2 procents ränteförlust — och då kan — föraienar
kommittén — staten lika gärna skänka bort beloppet. Någon större lust att
begrunda idetta problem har icke kommittén, det kan man förstå, då den så
lekande lätt avfärdar det. Med någon tankeansträngning borde det kunnat
gå upp för kommittén, att dess utredning även bör kunna anvisa den vägen,
att fyra niondelar av statsunderstödet kunde lämnas i form av bidrag utan
återbetalningsskyldighet och fem niondelar i form av lån. Hade en sådan
utväg försökts, skulle otvivelaktigt statsbidraget kunnat sättas högre än 50 proc.
av kostnaderna. Mot t. ex. 32 proc. i bidrag skulle svarat 40 proc. i lån,
d. v. s. tillsammans 72 proc. av kostnaderna. Nu måste man tvärtom anse, att
bidraget är högt. Att ge skogsägarna halva kapitalökningen genom
skogs-kultivering till skänks är generöst. Men samtidigt utsätter man sig för
risken, att de ekonomiskt sämst ställda skogsägarna icke kunna använda sig
av statsbidraget — och de vanhävdade skogsmarkerna i deras händer förbli
vanhävdade.
Vad man alltså skulle vilja önska vis à vis det föreliggande förslaget är
följande. Att skogsutdikningen inordnas i samma system som övriga åtgärder,
att ett lämpligt avpassat understöd för inrättandet av kulturbeten kunde
givas och i samband därmed att skogsbetets avveckling gjoTdes till villkor
för understöd samt att understöd lämnades dels som bidrag utan
återbetalningsskyldighet oeh dels som långfristiga lån för att härigenom möjliggöra
högre understöd. Genom att samordna aula åtgärderna skulle en plan för
alla kultiveringsåtgärder å en ägares hela skogsmark kunna upprättas som ett
rättesnöre, varvid den ena åtgärden kunde stödja den andra. Slutligen bör
en mindre stel gräns uppdragas mellan marker, å vilka
reproduktionsåtgär-der kunna utkrävas och å vilka dylika åtgärder icke kunna utkrävas. Men
alla dessa önskemål komma nog inte att förbli annat än fromma önskemål.
Några ytterligare utredningsarbeten komma nog icke att utföras. För
Tegeringen är väl huvudfrågan att få en proposition oeh inte att få bästa möjliga
proposition. Eiksdagen sättes i valet: detta eller ingenting. Och riksdagen
får säga sig: bättre något än ingenting alls. Och så blir det en halvmesyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
