Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 27 dec. 1930 - Ernst Wigforss: Den nya tullstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Ernst Wigforss
för arbetarklassen i städerna falla jordbrukarna i Ögonen så snart de
komma in på en stadsgata. Det är föga underligt, att de äro
missnöjda."
Spannmåls krisens orsaker.
Men då socialdemokraterna avvisa höjda spannmålstullar, är det
inte bara av omedelbara hänsyn till de folkklasser, som skulle få
betala det ökade tullskyddet. Det är nämligen ganska sannolikt att
höjda spannmålstullar inte skulle utöva något gynnsamt inflytande
på vårt jordbruk och dess inriktning, om de nämligen skulle medföra
ett bevarande eller rentav en utökning av vår brödsädesproduktion.
Vad tullvännerna skulle kunna andraga, är egentligen ett i hög grad
teoretiskt resonemang av ungefär följande innehåll: Visserligen är
vår svenska brödsädesodling just nu i behov av ett högt tullskydd för
att kunna leva i konkurrens med produkterna från länder med
gynnsammare förutsättningar. Men detta är övergående. Allteftersom
världens befolkning tillväxer, måste livsmedel tillverkas under allt
mera ogynnsamma betingelser — den s. k. avtagande avkastningens
Iag — och det dröjer inte länge, så är svensk brödsädesodling i
nuvarande eller ökad omfattning lönande utan något tullskydd alls.
Så starkt böra nämligen jordbruksprodukterna stiga i pris i
förhållande till andra varor. Under sådana förhållanden är det
opraktiskt att minska den svenska brödsädesodlingen nu för att inom kort
åter utvidga den.
Detta teoretiska resonemang har väl sin giltighet under vissa
förutsättningar, framför allt snabbt växande befolkning och inte lika
snabbt växande "effektivitet" inom jordbruket. Men erfarenheten
från senaste tid och förhållandena runt om i världen ge föga stöd åt
teorin om en snart inträdande relativ knapphet på brödspannmål eller
stigande kostnader för dess frambringande. Vad man klagar över,
är i stället det som med visst fog kallas för "överproduktion".
Produktionen av brödspannmål har vuxit snabbare än efterfrågan.
Det är bekant att den svenska rågproduktionen de sista åren avtagit,
men i stället har veteodlingen ökats så mycket mera. För 1911—15
uppges en medelskörd på omkr. 240,000 ton, åren 1921—25 omkr.
290,000 ton, men 1925 inte mindre än 360,000 ton, 1926 330,000 ton,
1927 430,000 ton och för 1928 beräknas över 500,000 ton. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
