Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 27 dec. 1930 - Ernst Wigforss: Den nya tullstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya tullstriden 15
de mera välbärgades bekostnad. Man skall ta ifrån dem som ha
för mycke och ge åt dem som ha för lite. Och denna jämnare
fördelning måste börja utan dröjsmål och utan mycket funderande över
verkningarna på produktionen. Allt gammalt tal om att kakan, som
vi alla ska leva av, kan bli mindre, om den delas jämnare, har man
glömt. En socialist kan bära känna sitt jämlikhetsivrande hjärta
röras av så mycken hänförelse.
Men han har därför ingen skyldighet att tappa besinningen.
Såsom den föregående framställningen avsett att visa, skulle en hjälp
genom höjda spannmålstullar i stor utsträckning vara motsatsen till
en utjämning, eftersom folkgrupper både i stad och på land i mycket
torftiga ekonomiska villkor skulle tvingas att dela med sig åt
spannmålsodlare, som visserligen för ögonblicket kunna ha det trångt nog,
men som likväl i stort sett och i längden äga förutsättningar för en
god och säker bärgning på sin ingalunda värdelösa jord. Det är
ofrånkomligt, att de som köpt sin jord under "den dyra tiden" eller
då satt sig i betydande skuld, måste råka i svårigheter med nu
rådande låga spannmålspriser. Och utvecklingen av det ekonomiska
läget för jordbrukarna sen tiden före kriget har också varit av den
art, att missnöjet är psykologiskt begripligt. Det är mycket möjligt,
att liksom lantarbetarna i stort sett endast lyckats bevara sin reallön
på samma höjd som 1913, så får den jordbrukande befolkningen i
stort sett nöja sig med samma levnadsstandard som för 15 år sen,
medan stora grupper av den övriga befolkningen fått sin ställning
mer eller mindre förbättrad. När därtill kommer, att jordbrukarnas
läge under kriget och fram till 1920 eller till och med något senare
var relativt mycket gynnsamt, har sänkningen efteråt känts så mycket
hårdare. Det är denna relativa försämring, som präglar ställningen
och stämningen, och man väntar bära att snart från högerhåll i någon
omskrivande form få höra en bekännelse till uppfattningen i den
socialdemokratiska arvsskattemotionen år 1928: "Fattigdomen fördrages
med jämnmod då den delas av alla. Den blir outhärdlig, då den
dagligen kan jämföras med andras överflöd och om den framstår
såsom onödig, som ett tillfälligt resultat av sådana anordningar, som
kunna ändras." Denna uppfattning om den relativa försämringen i
jordbrukarnas läge ,är också den som understrykes av amerikanska
iakttagare vid diskussionen om jordbrukskrisen i U. S. A. Så t. ex.
den ovan citerade Black: "De yttre tecknen till detta hastigt stigande
välstånd hos de redan välbärgade och till det något förbättrade läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
