Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 27 dec. 1930 - Ernst Wigforss: Den nya tullstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Ernst Wigforss
med brödsäden. Sen gammalt vet man att ökade inkomster inte
leda till i isamma mån ökad konsumtion av livsmedel. Och vad
brödet beträffar, så är det snarast tvärtom. En höjd levnadsstandard
medför önskan om större omväxling i födan, och brödkonsumtionen
inskränkes. Den ovan omnämnda maskiniseringen har medfört
minskat behov av dragare och även detta anses starkt ha minskat
efterfrågan på foder. I U. S. A. räknas med att antalet hästar och åsnor
i jordbruket gått ned från 26 miljoner till 19 miljoner på de sista
tio åren. Därtill kommer hästarnas undanträngande i städerna
genom biltrafiken.
Allt sammanlagt har man svårt att tro på någon snart inträdande,
mera avgörande höjning av spannmålspriserna, förorsakad av den
s. k. avtagande avkastningens lag inom jordbruksproduktionen.
Åtgärder att höja den svenska spannmålens pris över
världsmarknadspriset kunna alltså inte på allvar framställas såsom rent tillfälliga.
Man kommer tillbaka till den gamla svårigheten med alla försök att
göra hjälpen genom tullar provisorisk. När man väl fått den högre
tullen, inrättar man sig därefter, och en sänkning av den nya
"provisoriska" tullen blir lika svår som av den gamla. Och om
möjligheter numera föreligga att producera brödspannmål billigare än
förut, kan det inte vara rimligt att utestänga Sverge från delaktighet
i den förmånen. Huruvida möjligheter föreligga även för den
svenska spannmålsodlingen att nedbringa sina produktionskostnader,
får sakkunnigt folk diskutera. ’Men uppenbart är att man även får
räkna med en minskning i den svenska produktionen av brödsäd. En
starkare utveckling av den animaliska produktionen har ju länge
förordats, och även här är det fråga om en diskussion för fackmännen.
Det är möjligt att en sådan utveckling inte medför någon utökning
av arbetskraften inom jordbruket. Det är väl i stort sett så, att
jordbrukets effektivitet varit stadd i beständig ökning, och att denna
ökning leder till en nedgång i den jordbrukande befolkningens storlek,
då konsumtionen av jordbrukets produkter inte håller jämna steg med
ökningen av effektiviteten. Men en sådan förändring av det svenska
näringslivets struktur, är ju ingenting att sörja över, om den bära
inte sker så brådstörtat, att övergångssvårigheterna bli onödigt stora.
En sådan förändring har försiggått det sista halva århundradet.
Ännu 1890 räknade man vid jordbruk med tillhörande näringar en
befolkning på 3 miljoner. Nu är den väl 2y2 miljoner. Denna
företeelse har tidigare betraktats som tecken på vårt jordbruks för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
