Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 27 dec. 1930 - Ernst Wigforss: Den nya tullstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya tullstriden 19
måga att följa med i utvecklingen. Med färre antal armar har man
producerat en större mängd livsmedel än förut. Det finns ingen
anledning att se med andra ögon på utvecklingen just nu.
Tullskydd, frihandel och socialdemokrati.
Inom industrin är man van att finna det naturligt, att utvidgningar
ske på ett håll, inskränkningar på ett annat. En växlande
efterfrågan kräver en växlande produktion och fastän socialdemokraterna
inte äro de varmaste beundrare av "det fria näringslivets" metoder
att genomföra de nödvändiga förändringarna, har detta inte kunnat
locka dem att söka hindra dessa förändringar. Det har bära lett dem
till att kraftigt framhålla samhällets skyldighet att sträcka en
hjälpande hand åt dem som drabbas av näringslivets växlingar och att
överhuvudtaget söka göra alla övergångar så lite smärtsamma som
möjligt. Om tullarna därvid för socialdemokraterna i allmänhet tett
sig som ett otjänligt medel, har detta berott på praktiska
överväganden och inte därpå, att just den form av samhällsingripande som heter
tull, skulle av dem anses "principiellt" förkastlig.
Allt det myckna talet i högerpressen om socialdemokraterna som
"förbenade teoretiker" i betydelsen av "dogmatiska frihandlare"
vittnar inte gott om förmågan att fatta en motståndares allmänna
utgångspunkter. I socialdemokratins praktiska politiska program står
visserligen ordet frihandel, men det följes omedelbart av det lika
betydelsefulla: Utrikeshandeln organiseras under Samhällets kontroll.
Finns det något principiellt i den socialdemokratiska uppfattningen av
ekonomiska ting, är det ju raka motsatsen till den gammalliberala
tron på det fria näringslivets och den fria konkurrensens förmåga att
skapa största möjliga välstånd åt människorna. Men den
"principiella" frihandeln är bara en del av denna "principiella" tro på
frikonkurrensens välsignelser. Socialismen framhäver i stället
samhällets möjligheter att genom reglerande ingrepp göra rakt vad den
fria konkurrensen gjort krokigt. Socialismen kan alltså inte gärna
"principiellt" avvisa någon form av samhällsingripande i
näringslivet.
Det finns många människor som säga sig vara anhängare av
frihandeln "i princip", därför att den naturligtvis "teoretiskt" är det
enda riktiga. Men "i praktiken" går det ju inte att följa "teorier",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
