Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 27 dec. 1930 - Litteratur - T. J. Arne: Det moderna Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Litteratur
samhällssystem, men svårigheterna måste vara så mycket större i land
där läskunnigheten är ringa. Det blev också ett av kommunisternas
närmaste mål att lära folket att läsa. Ett mycket stort steg framåt har
också tagits under det gångna decenniet — mot ungefär 75 procent
analfabeter före revolutionen lär man nu ha blott 44 procent,
visserligen även det en mycket hög siffra jämfört med förhållandena i
västerlandet.
Hur använder sig nu sovjet av denna ökade läskunnighet? Till att
meddela en uppfostran efter strängt kommunistiska linjer och till ett
överdrivet politiserande. Men bådadera sakerna äro kanske
nödvändiga, då det gäller att bibringa medborgarna en ny mentalitet.
På samma sätt går sovjet medvetet in för att radikalt bryta med det
förgångna på livets olika områden. Det kan synas en västerlänning
egendomligt och brådstörtat. De lösliga äktenskapliga förbindelserna,
om man nu kan kalla dem äktenskapliga, kunna ju tyckas lösa upp
familjen. Men när barnet kommit till blir även den sovjetryska lagen
strängare.
Över huvud taget vilar det icke över framställningen någon
förutfattad avoghet mot det kommunistiska systemet, sådant det praktiseras
i Ryssland, men heller icke någon förtjusning över allt ryskt. Just
därför verkar boken tillförlitlig och omdömena opartiska.
De rikligt förekommande bilderna och porträtten hjälpa till att göra
den redan dem förutan lättlästa och underhållande boken än mera
njutbar.
Av alla de slagord, som myntats av kommunisterna, klingar intet
mera falskt än »facklig enhet». Varenda människa vet, att kommunisterna
åsyfta ungefär det rakt motsatta till vad detta uttryck bokstavligt
betyder. Den enhet, som de sträva efter för fackföreningsrörelsens
vidkommande, är villkorlig. Den skall endast förverkligas på så sätt, att
kommunistpartierna nationellt och kommunistiska internationalen
internationellt »erövra fackföreningar» och upphöja sig till förmyndare för;
dem. Härvidlag äro alla medel tillåtna — j t. o. m. sådana som leda till
splittring av organisationerna. Den oskuldsfullt okunnige har naturligtvis
svårt att tro, att det verkligen förhåller sig så. Om han besvärar sig
med att taga reda på låt vara, endast en bråkdel av alla de teser och
uttalanden i »enhetsfrågan», som producerats på de kommunistiska
»världskongresserna» av ledarna och i den kommunistiska pressen, blir
han emellertid snart övertygad därom. Med Landsorganisationens
värdefulla skriftserie har förresten nyligen införlivats en förträfflig liten skrift,
som kan tjäna som vägledning vid studiet av slagordets innebörd. Det
är Ragnar Casparsson, som sammanfattat och kommenterat det
auktoritativa material, som kommunisterna själva bidragit med. Han har
därjämte givit en klar framställning av de kommunistiska metoderna.
Broschyren, som bär titeln Facklig enhet kompletterar den tidigare av
Landsorganisationen utgivna och av Paul Ölberg författade skriften
Sovjetrysslands internationella fackföreningspolitik. Den kostar 50 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
