Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - In- och utrikes 27. 1. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 69
sig i överensstämmelse härmed på att skaffa sina delägare så stor
företagarevinst som möjligt. Sparbankerna åter äro att betrakta som
insättarnas kooperativa företag, och böra som sådana bemöda sig om
att bereda sina insättare så hög ränta som överhuvudtaget är förenlig
med full trygghet för de anförtrodda medlen. Postsparbanken
utgör intet undantag från denna regel. Den arbetar med minst lika
små omkostnader som sparbankerna i gemen, och då det inte kan vara
någon mening i att just den skulle låna ut sina pengar till lägre ränta
än marknadens, förstår man inte, varför dess insättare skola ha en
halv procent lägre ränta än övriga sparbankers.
Det är alltid misstänkt, när samarbetet blir så gott och
förtroendefullt som nu mellan två kontrahenter med så stridiga naturliga
intressen som affärsbankskartellen å ena sidan och
sparbanksföreningen å den andra. Det ligger nära till hands att leta efter en
tredje part, som fått sitta emellan. Man frågar sig, vad det är som
förmått postsparbanken att falla undan för till synes oberättigade
krav, och man frågar sig också, vad som skulle ha inträffat, om
den inte gjort det. I det senare fallet hade tydligen affärsbankerna
blivit ställda i valet mellan att antingen pruta av på sina
vinstanspråk eller att i huvudsak behålla sina in- och utlånings räntor
oförändrade. Och de hade sannolikt valt det senare alternativet. Detta
skulle emellertid ha gått rakt emot riksbankens intentioner med
räntesänkningen, och en önskan hos riksbanksledningen att söka förmå
postsparbanken till eftergift vore därför fullt förklarlig.
Vi avstå för övrigt från att söka närmare utreda frågan om
motiven för postsparbankens undfallenhet för till synes oberättigade
krav, eftersom de underhandlingar, som eventuellt kunna ha förts
härom mellan regeringen, riksbanksledningen och postsparbankens
styrelse icke bekantgjorts. Men innebörden av dess eftergift är
uppenbarligen, att sparbankerna för en tid framåt sluppit ifrån
en sannolikt välbehövlig konkurrens, och vidare att
sparbanksinsät-tarna genom minskad ränteinkomst få säkerställa oförändrad
vinstmarginal åt affärsbankernas aktieägare. Att postsparbanken behövt
kapitulera för att riksbanken skall kunna få ned utlåningsräntorna
något så när i paritet med det föreliggande marknadsläget, visar
bättre än mycket annat hän på behovet av ökade maktmedel åt
riksbanken. Utan stod av en statlig affärsbank kan den tydligen inte
utöva det inflytande på den inhemska penningmarknaden, som den
borde kunna för att på nöjaktigt sätt stödja det produktiva
näringslivet mot bankkapitalets oskäliga vinstanspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
