Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - Alf Johansson: Bostadsbehov och bostadsproduktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Alf Johansson
gån om byggnadskostnader lämnas till ett senare sammanhang. Jag
betonar än en gång alla framtidsförutsägelsers vansklighet; de kunna
aldrig vara annat än osäkra omdömen om vad som med
utgångspunkt från nu kända fäkta ter sig som mer eller mindre
sannolikt. Det finns goda skäl att antaga att de kommande decennierna
skola komma att utmärkas av minskad kapitalknapphet och alltså
sjunkande räntor (befolkningstillväxtens avstannande, den tekniska
utvecklingens tendens att bli relativt mindre kapitalkrävande,
små-sparandets växande betydelse), vilket givetvis är en omständighet,
som kommer att befordra bostadsbyggandet. Redan nu ha vi ju
här i Sverge så stor kapitaltillgång att en betydande kapitalexport
äger rum. Det finns vidare all anledning att vänta fortsättning,
kanske så småningom skärpning i den stegring av arbetslönerna, som
pågått från senare delen av 1800-talet (en utveckling, av vilken det
senare decenniets ännu inte slutkommenterade höjning endast
innebär en fortsättning efter en rät linje). Detta framför allt därför
att nativitetsminskningen så småningom kommer att göra sina
verkningar gällande i de arbetsföra åldrarna. Slutligen kan det antagas
att de ökade konsumtionsmöjligheterna utlösas särskilt i en höjning
av bostadsefterfrågan.
Så till vida synas ju utsikterna nog så goda. Mot detta får man
emellertid .ställa vad bostadsproduktionen, sådan den nu är
organiserad, kan prestera, och till vilket pris. En tysk författare (Fuchs)
säger att bostadsfrågan består däri, att i allmänhet i växande
städer bostadspnserna stiga snabbare än de flesta klassernas
inkomster och utgiften för bostad därför blir en allt större procentsats
av hela konsumtionen. Det kan löna sig att kasta en blick på
utvecklingen i Stockholm under senare decennier.
Approximativt, försiktigt uppskattat kan man anslå stegringen av
penninglönerna under perioden 1890—1913 till ungefär 80 procent
av 1890 års. Samtidigt stego de allmänna levnadskostnaderna med
ungefär 25 procent, varför reallönestegringen kan uppskattas till
minst 40 procent. Under samma period höjdes hyrorna i
Stockholm med minst 80 procent (varvid dock bör märkas, att hyrorna
1890 voro konjunkturbetonat låga, vilket de visserligen även voro
1913, dock ej i så hög grad som 1890). Vid periodens början
anges boendetätheten, mätt efter antalet personer per 100 eldstäder
(rum och kök) med talet 138, vid dess slut med talet 131. Utan
tillgång till beräkningar, kan man utgå från som fullkomligt säkert,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
