Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - Victor Svanberg: Gamla och nya berättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA OCH NYA BERÄTTARE
Av VICTOR SVANBERG.
Albert Engström har under året fyllt sextio år och av denna
anledning samlat några av sina bitar till en volym, som han kallat Vid
en milstolpe. Samlingen innehåller bland annat en för sin författare
typisk historia, "Kapten Vefling", handlande om en backanal i
skärgården på ål och smuggelsprit. Den är ypperligt berättad. Värden
för hela tiden ordet själv. Han drar de präktigaste och otroligaste
skepparhistorier till sina gästers stora förnöjelse och till sin egen
än större. Tvivlande inkast hejdas på förhand med vid jämna
mellanrum utslungade "Tig". Suparnas mångfald flyta lätt och lekande
ned med den feta ålen, som kaptenens gumma steker i köket i täkt
med ätandet och drickandet inne i stugan. Så bär hon in rykande
kaffe och kasken blandas, en liter till att börja med. Kaptenen
skrävlar allt vildare. Hans gumma har kommit in i stugan; hon sitter tyst
vid dörren och bidar sin tid, ty ännu har hon ett viktigt värv att fylla.
Gubben fyllnar till ordentligt och blir oregerlig och lovar sina gäster
stryk till efterrätt. Då reser sig gumman, tar sin herre och man
under armarna och halvt leder, halvt bär honom in i sängen. Sen ger
hon gästerna en fälsup, oblandat, och kör så ut dem. Nästa morgon
står gubben pigg på sin brygga.
Den är, som sagt, ypperligt berättad, denna historia om kapten
Veflings supgille. Den goda kaptens skepparhistorier voro näppeligen
bättre berättade, och den charm de utöver själva berättarkonstens
kunnat äga i sin fabuleringsglädje saknar man ej heller hos den
skepparnas lärling, som heter Albert Engström. Bland de många
romantikerna i den svenska litteraturen intar han en rangplats som
brännvinets romantiker. Hans supgillen äga rum i en olymp, ett paradis,
ett Valhall långt ovanför jorden, där vi människor trampa omkring. I
detta Valhall får man så mycket sprit man vill, man dricker så mycket
man tål och lite till, och när man är död full, föres man av lugna
kvinnohänder till vila för att nästa dag återuppstå till nya himmelska
fröjder. Var finns kapten Vef ling i verkligheten? Ingenstädes. Han
är icke människa utan gud. Mest liknar han Indra och Tor men
han har också ett klassiskt, olympiskt drag. Albert Engström har,
som bekant, i sin ungdom läst latin och grekiska i Uppsala. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
