Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - Victor Svanberg: Gamla och nya berättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 Victor Svanberg
studier hava icke varit förgäves. Över skämttecknarens fula gubbar
vilar alltid något av antik måttfullhet, ja ädelhet i åthävor och sätt
att vara. De till och med kräkas harmoniskt. Och havsvindarna
fläkta dem friska som Odysseus på fajakernas strand. Man kan gå
ett steg vidare och göra gällande, att Albert Engströms idealmänniskor
även ha kristna drag och verkligen förtjäna att kallas ej blott asalika
och olympiska utan även paradisiska. Att de svärja, supa och slåss i
fyllan, är inga dödssynder, de äro annars ärliga och välvilliga; jag
hoppas därför ej bli beskylld för blasfemi, om jag kallar dem
svärjande och supiga helgon. Allra mest helgonlik av Albert Engströms
skapelser är Kolingen. Hur olik är han ej en proletär i nutidens
Sverge! Kolingen är tålig och mild, han kräver ej arbete, begär ej
högre lön, blockerar ingen. Utan dovt hat, utan avundsjuka tar han
emot en dryck som en guds gåva. Mat synes han icke behöva.
Sannerligen, han står redan med ena foten i himlen.
I en hyllningsartikel vid Albert Engströms sextioårsdag hävdade
en insiktsfull kritiker, att Kolingens fader rätt förstådd vore kämpe
för nykterheten. Så fint förstår jag honom inte, men nog är han en
moralist, och detta icke blott genom förhärligandet av negativa, passiva
dygder utan även genom direkt ingripande mot odygder och laster.
Därom vittnar ju redan hans valspråk: "Tål intet ont i världen men
var glad åt allt gott!" Råheten och hycklerit ha alltid i honom haft
en förklarad fiende; det är nog att erinra om hans behjärtade
uppträdande mot den överhandtagande kulten av boxarringens brutala
hjälte, så vida skild från den humanist, som döljes under Kolingens
slitna rock.
Den sista samlingen rymmer även exempel på dessa engströmska
räfst- och rättarting med världens ondska. När han erinrar sig sitt
första inackorderingsställe i Norrköping, blir han, som han säger,
förbannad. Det var ett dåligt ställe, som bakom anständighetens
mask dolde all slags uselhet. Den lille Albert och hans kamrater
fingo svälta och frysa, frestades att inmundiga äggtoddy, och måste
bo vàgg i vàgg med ett fruntimmer, som tog upp karlar var eviga
natt. Läsaren kan icke annat än giva författaren rätt i hans
indignation över att barn på detta sätt kastas ut i den onda världen, helst
de voro bättre mans barn och föga skickade att bära så hårda
prövningar. Läsaren utbrister ofrivilligt: Stackars lilla Albert! Till all
lycka drack han äggtoddyn utan konjak och sov den oskyldiges sömn
vägg i vàgg med otuktsnästet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
