Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - Victor Svanberg: Gamla och nya berättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gamla och nya berättare 93
Söderberg. Hans livssyn är lika positiv som Hjalmar Söderbergs
är negativ, icke slumpen utan den mänskliga viljan är det som
den yngre och modernare av de båda diktarna ägnat sin dyrkan.
Men det är något abstrakt i Siwertz viljelära, den har med åren
stelnat till en doktrin, och när han skall tillämpa den, blir det något
monotont konstruerat i hans konst. Han förkunnar, att människan
bär inom sig ett kaos — ett kaos av drifter och stämningar — som
måste bemästras till kosmos, i det de tagas i en målmedveten viljas
tjänst. I den första och tyngst vägande novellen i årets samling
har denna idé fått en sinnrik men ytterst tillspetsad utformning.
En ung sjöman blir halvt med, halvt mot sin vilja medhjälpare —
dörrvaktare — i ett rån, som i hastigheten blir ett rånmord.
Mordgåtan blir aldrig utredd; författaren levererar här en träffsäker
rättegångssatir. Den unge medskyldige torteras av fruktan och
ånger, han drages magnetiskt till mordplatsen strax utanför
Stockholm, gifter sig med den mördades unga arvtagare och blir med
åren direktör och kommunal fullmäktiges ordförande i ett
uppblomstrande förstadssamhälle. Det är strävan att övervinna sitt
förflutna, att göra sin delaktighet i ett brott otrolig, ja omöjlig, att
övertyga sig själv, att han innerst var oskyldig, som blir drivkraften i
hans liv. Och författaren låter sin hjälte fråga sig, om icke
de fula, om skrytsam småborgerlig gedigenhet tävlande
förstads-villorna alla äro resultat av en motsvarande strävan att dölja och
övervinna "något skumt, vilt och otillåtet". Författaren har både
rätt och orätt. Man vill obetingat underskriva den humana
brottslingspsykologi, som novellen rymmer. Man vill likaså gärna
underskriva den allmänna satsen, att ordning är en dyrköpt sak och
därför värd att skattas högt. Men författaren tenderar — och det
är däri hans filosofi är för abstrakt — till att vilja lovprisa all
ordning och behärskning. I en annan av novellerna blir
behärskningens symbol en engelsmans smoking, pådragen vid en ensam
middag mitt bland en Stillahavsös halvtamda infödingar och
svår-behärskade drifter. Det finns då ingen, aldrig så löjlig ceremoni,
som inte kan försvaras som en symbol för viljestyrka och reglerad
livsföring.
En tredje författare, som är sig lik, är Hjalmar Bergman. Man
återfinner i hans sista novellsamling samma uppsluppna
berättar-jargong, samma cyniska realism — kanske en aning beskedligare än
vanligt — och samma halvt förälskade, halvt försmädliga klarsynt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
