Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - Victor Svanberg: Gamla och nya berättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gamla och nya berättare 99
brunsten lika het, fast dold. Bland de kvinnor, han med
magnetisk kraft drar till sig, är en blyg ung bondflicka, som älskas av
bokens egentliga huvudfigur, en inåtvänd, tungsinnad och ömsinnad
bondestudent. Det är alltså en historia om ytterligheter, för
mycket Satan och för mycket Gud, och ytterligheterna avslöja sig som
ett och samma barbari. Författaren lär vara präst, och den som
vill kan ta hans bok som en tendensskrift från statskyrkan mot
pingströrelsen. Mig är det likgiltigt. Boken andas humanitet, och
det är mig likgiltigt, varifrån humaniteten stammar.
I den allmänna idéskräck, som länge kännetecknat den svenska
prosakonsten, är det välgörande att träffa på en författare, vilken
som Claes Krantz vågar kalla en bok Fabler och funderingar och
fylla den huvudsakligen med det senare slaget av konstverk. Ty
varför skulle ej funderingar kunna vara konstverk? Voro inte
Platons dialoger, äro ej Platons dialoger konstverk? Det erkännes
allmänt. Men en nutida diktare får inte tänka. Då är han abstrakt
och utan levande innehåll. Jag tillåter mig upprepa, att Vagabonde,
den spirituella och temperamentsfulla kåsören i en stockholmstidning,
icke blott hör till skönlitteraturen utan är en av dess allra främsta
just nu, fast hon bara skriver funderingar om vardagens tusen
frågor. Claes Krantz är så till vida mer litterär, att han skriver om
livets högsta frågor. Bäst lyckad är han, när han tar Vår Herre
med och är vanvördig mot honom. Den gamla kända bilden av
Gud som en örtagårdsmästare med många slags blomster i sina
sängar varierar Krantz en smula: en art är Homo sapiens, ganska
sällsynt, en annan den vanliga människan, dessutom finnas
miserabla avarter. Varför utrotas de inte? Därför att samlare sätta
värde på dem och betala bra för dem. En sådan finsmakare
kommer just under samtalet; han har bockfot.
Funderarens livssyn är, som exemplet visar, ganska illusionsfri.
Han har avslöjat livets komedi och tycks trivas bra i tomheten.
Den som vill lära att bli en munter negativist, kan ju försöka med
dessa små fabler. Att någon i längden kan bevara en så glad grimas,
betvivlas dock. Blir man inte till sist positiv, om också bara för
skojs skull, om: också bära på trots?
Hagar Olssön, liksom några andra författare från andra sidan
Bottenhavet, ha vi numera glädjen att kunna räkna till vår litteratur,
sedan Holger Schildt öppnat förlagsrörelse i Stockholm.
Den som inte redan vet det, kan nu lätt övertyga sig om att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
