Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - Luise Kautsky: Det röda Wien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att driva en socialdemokratisk kommunalpolitik och framför allt en
socialistisk finanspolitik.
Från början ställde sig Wien tre stora uppgifter före:
bostadsbyggande, social hjälpverksamhet och skolreform.
Därtill behövdes, för att använda ett gammalt uttryck, pengar,
pengar och åter pengar. Att skaffa dessa var den största svårigheten.
Man måste komma ihåg, att vid den tidpunkt, då socialdemokraterna
fingo makten i Wien, allt i Europa var kaos som följd av
världskriget och Österrike i synnerhet var slaget i spillror, så som
historien icke tidigare bevittnat.
Sönderbrytandet av den gamla österrikiska statsbildningen
betydde naturligtvis oerhört för Wien, den blomstrande huvud- och
residensstaden i ett rike med 50 miljoner invånare, som genom rikets
sönderfallande hotades att läggas platt öde genom att plötsligen
blott vara huvudort i ett agrarland med 6 miljoner invånare.
Instinktivt vände sig i de dagarna nästan hela befolkningen mot
det socialdemokratiska partiet, i vilket man såg den enda möjliga
räddaren. Men i vilket tillstånd fann väl icke detta stadens
hushållning! Tomma kassor, i vilka icke fanns täckning för de allra
närmaste utgifterna, som dessutom genom penningens värdefall
svällde oerhört. Och därtill ett skattesystem, som vilade särskilt
tryckande på de breda lagren, t. ex. genom skatten på kött och andra
oumbärliga livsmedel och framför allt genom de höga påläggen på
den statliga hyresskatten. Det gällde att tillgripa alla medel. Turen
ville, att för denna svåra uppgift fanns en särskilt lämpad
socialdemokrat, f. d. bankdirektören Hugo Breitner.
Man måste bygga upp ett nytt skattesystem. Man beskattade all
slags lyx, som i dessa dystra tider verkade särskilt utmanande på de
hundratusenden existenser, som hotade att gå under i allmän
fattigdom. Man vände sig till de besittande klasserna att de så långt
möjligt skulle hjälpa de fattiga och egendomslösa. Bland
lyxskatterna funnos bland annat nöjesskatt, restaurangskatt, automobilskatt,
skatt på tjänstfolk, som drabbade alla som sysselsatte mer än en
person i sitt hushåll, hästskatt och hundskatt. Vidare beskattas hotell,
annonser, affischer. Man har att erlägga avgifter för vattenkraft,
som staden tillhandahåller, och för brandväsendet. Slutligen infördes
också den s. k. välfärdsskatten, som varje företagare hade att erlägga
med 4 procent (banker 8,5 procent) av den lön, som utbetalades till
varje anställd. Denna välfärdsskatt och lyxskatterna är det, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
