Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - Frans Borglund: Den socialdemokratiska dagspressen. En replik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den socialdemokratiska dagspressen 117
sin deklaration. Han finner "anmärkningsvärt att jag icke i detta
sammanhang observerat en mängd borgerliga tidningars slöseri med
sitt utrymme för notisering av exempelvis religiösa och kyrkliga
sammankomster", vartill jag nu en passant replikerar, att
predikoturer dock ej införas i dessa tidningar varje dag och följaktligen
ej kunna vara så betungande, som våra ungdomsspalter,
kommunspalter, bildningsspalter, kvinnospalter o. s. v. Hr Walles
åsiktsändring härutinnan tyder möjligen på någon under de två månaderna
inträffad själskris. Uppfattningen över huvud att den
socialdemokratiska pressen är fullt jämförlig med sina borgerliga
konkurrenter, förefaller också den sprungen ur en något febrig optimism.
Undras för övrigt om en dylik uppfattning inte lätt nog leder till
bekvämlighet och olust för de ansträngningar som alltid äro förbundna
med reformer?
Låt oss för ett ögonblick se på hr Walles siffror. Det
rosenrasande slutresultatet bekräftar den gamla satsen, att med statistik
kan man bevisa vad som helst. Noggrannhet är visserligen en dygd,
men det förefaller underligt att en så över alla fasta mått och
gränser svällande optimism samtidigt visar sig så närsynt vid
siffergranskningen. För min personliga del tycker jag att det är onödigt
att begagna så fina måttverktyg när man jämför föremål av så
uppenbart skilda storleksordningar. Min schematiska antydan av
styrkeförhållandena bör nu visserligen förtydligas till 283 borgerliga
mot 28 socialdemokratiska tidningar, något som ju på intet vis
rubbar borgarpressens hegemoni. Hr Walles vill frånräkna neutrala
tidningar och "rena annonsblad", ävensom kommunistiska och
syn-dikalistiska tidningar. Varför det? Neutraliteten brytes vid
exceptionella tillfällen, varom det ju för övrigt här är fråga, och
kommunisterna voro ju våra motståndare vid valen såväl som annars.
Att dra ned de konkreta siffrorna i lägre jämförelsetal: "1 mot 15"
eller "1 mot 10", kan ju ta sig bra ut på papperet. En mot tio var
ju också Karl XII :s favorittal, om man får tro Tegnér. Hr Walles
synes också begeistrad över den siffran. I det demokratiska
samhällets politiska massdrabbningar tror jag likväl man snarare får
räkna med det moderna maskinkrigets matematik. Den som har de
största resurserna segrar.
På ett ställe skymtar i hr Walles artikel trots allt en avlägsen men
tyvärr strax bortdunstad förnimmelse av att han tagit fel i sin
tolkning av min artikel. Hr Walles säger: "Nu skulle man gentemot
anförda siffror kunna invända, att denna justering i sakuppgifterna
icke har någon betydelse för författarens allmänna resonemang."
Strax därefter dock: "Gent emot detta bör erinras om att när
utgångspunkterna äro felaktiga bli även slutsatserna felaktiga." Jag
kan ej av sistnämnda bibringas annan uppfattning, än att hr Walles
menar, att om det kommer en socialdemokratisk tidning på tio
borgerliga så är detta faktum så utmärkt, att man därvid inte behöver
bråka sin hjärna med samma reformplaner som om proportionen vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
