Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - Litteratur - Rutger Essén: Europas tillfrisknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Rutger Essén: Europas tillfrisknande. Bonnier 1929. Pris kr. 9:50.
Dr Essén är representant för en åskådning, som han kallar »den
kämpande konservatismen». Det är den som skall ha bragt Europas
tillfrisknande på väg efter världskrigets skakningar, och det är dess
syn på Europas yttre och inre problem, som framlägges. Boken är
stimulerande inte minst för en socialdemokratisk läsare, som på nästan
varenda sida har anledning att konstatera sin rakt motsatta
uppfattning. Och den lider ingen brist på fakta eller synpunkter. Förf.
känner både händelser och idéer och bedömer dem utan tvekan,
räddhåga eller falsk blygsamhet. Men efter läsningen har man ändå en
känsla av att sakna någonting. Och det är underligt nog en verklig
inblick i den kämpande konservatismens väsen. Man har fått ett
överflöd av uttalanden om tilldragelser och strömningar, och förf:s sätt
att reagera i de konkreta fallen kan man inte misstaga sig på, men när
man letar efter själva det mänskligt bärande innehållet, själva kärnan
i denna nya konservatism, blir bilden förvirrande och motsägelsefylld.
Inte i fråga om de politiska former som denna konservatism älskar.
Monarkismen är ingalunda så död, som de parlamentariska
demokraterna skulle önska, och den kan leva upp på nytt. Fascismen har
också förf:s sympatier. Över huvud taget varje form av styrelse, som
bygger på en elit gentemot masslidelserna, om denna elit samtidigt
försvarar den »historiska västerländska kulturen». Här drages alltså
gränsen mot socialistiska diktaturer. Men det är det djupaste
innehållet i denna västerländska kultur enligt konservativ tolkning, som
man inte får något grepp om. Den sammanfattas visserligen i orden:
»frihet, forskning, enskild plikt och enskilt ansvar», men förf. är
alltför väl bekant inte bara med de växlande betydelser som kunna
inläggas i dessa ord utan också med de olika historiskt givna formerna av
dessa allmänbegrepp för att på allvar tro, att denna definition ger
någon upplysning.
Det är onödigt att ta friheten. Men »forskningen»? Den är utan
tvivel i vissa hänseenden västerländsk. Fastän man inte förstår, hur
författaren här kan sätta västerlandet i motsats till antiken. Men i
forskningen som västerländskt ideal brukar alltid underförstås den »fria
forskningen», den som tror att det finns en sanning att söka, som
hänsynslöst söker den och får lov att söka den utan hinder av de politiskt
makthavande. Men förf. anser uppenbarligen den italienska fascismen,
trots dess avoghet mot den fria forskningen, vara ett äkta skott på
den kämpande konservatismens träd. Och en lika underlig
föreställning om den rena vetenskapens livsluft yppas i ett kapitel om
rikedom och fattigdom i Europa. »Den enskilda rikedomen» anses vara »ett
nödvändigt och betydelsefullt moment» för vetenskapen, och förf. klar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
