Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - Litteratur - Rutger Essén: Europas tillfrisknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 123
tism i fråga om krig och fred representerar ett steg bort från den
äldre traditionen och ett närmande till den så illa behandlade
pacifismen. Freden i Europa uppfattas inte bara såsom något i allmänhet
önskvärt utan såsom ett mål för praktisk politik. Men Europa är
Europa atan Ryssland, och »världsfreden» anses fortfarande vara en
utopi. Utan tvivel är det realistiskt att se skillnaden mellan de
närmaste målen och de mera avlägsna. Men inte alltid är det möjligt att
hålla dem i sär. Även om man lämnar problemet Ryssland utanför,
saknar man i boken varje antydan om hur man skall kunna trygga
freden i Europa utan att England är med i systemet. Och England
hör inte bara till Europa. Talet om Europa gentemot världen i övrigt
verkar stundom som en sista tillflyktsort för den nationalism, som man
inte längre med framgång kan knyta fast vid de många små fosterlanden.
Både för den yttre och den inre politiken låter förf. »den allmänna
opinionen» spela en stor roll. Men begreppet är alltför ofta svävande.
»Den bildade opinionen» är den egentliga allmänna opinionen och
den sättes programmatiskt emot något som kallas »folkmeningen».
Spänningen dem emellan sammanfaller väl egentligen enligt förf. med
spänningen mellan en demokratisk riksdagsmajoritet och opinionen i »den
borgerliga pressen». Men då förf. i sitt inledningskapitel skildrar den
naivt optimistiska framstegstron före kriget och karakteriserar den som
uttryck för »tidens» anda, måste väl »den bildade opinionen» vara med.
Å andra sidan strider detta ganska starkt mot hans senare
tillkännagivna mening, att den svenska bildade opinionen före 1914 var
fredsoptimistisk »i slående motsats till förhållandena i de stora länderna».
Klart är inte heller uttrycket »massan» eller massorna. Massan
»strävar — lämnad åt sig själv — alltid endast till frihetens förkvävande».
Men massan är tydligen också bärare av den naiva optimismen, och
denna arbetar bara på »samhällstvångets avlägsnande»! Slutligen få vi
också höra om »de levande konservativa krafterna», som redan segrat
på det politiska gebitet, och vi kunna inte undertrycka en aning om att
detta även skett genom något uppbåd av konservativa folklager, som
väl måste höra till »massorna».
En av bokens svagheter ligger i denna okänslighet för distinktioner,
eller åtminstone för läsarnas behov att få de distinktioner påpekade,
som förf. själv gjort. Man vet bra litet om förf:s egentliga syn på
vad den demokratiska parlamentarismen är och vad som menas med
att vi äro på väg bort från demokratin. Det "talas om »det för en
äldre generation så självklara demokratiskt-parlamentariska styret», fastän
förf. väl vet att det var en mycket begränsad del av Europa, som
före kriget levde under denna självklara statsform och fastän han själv
på ett annat ställe talar om »den praktiska erfarenheten av demokratin,
vilken ju i egentlig mening icke är mer än ett eller annat årtionde
gammal i Europa». Och när man sedan som exempel på demokratins
tillbakaträngande får höra, att »England är endast skenbart
demokratiskt — i realiteten oligarkiskt — regerat och behöver tillsvidare icke
någon fascism», då förstår man att förf. här passar på och tar demo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
