Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - Litteratur - Rutger Essén: Europas tillfrisknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 Litteratur
krati i ännu en av dess många, och förut icke definierade betydelser,
som alls intet har att göra med den där »självklara» demokratin.
Inte mycket mera bemödar sig förf. om att riktigt klargöra vad han
menar med klass och klassamhälle. Förf. tycks tro att socialisternas
strävan efter klassamhällets upphävande är orimligt, därför att vi
behöva olika yrken och utbildning. Framför allt därför att det behövs
både kroppsarbetande och intellektuella. Han kunde ha frågat sig om
en svensk jordbrukssocken med hemmansägare och skollärare och präst
utgör ett klassamhälle och vilka som skulle vara den härskande
klassen. Men den finansoligarki, som enligt förf. redan behärskar pressen,
den är en härskande klass, hur främmande den än må stå för hela det
västerländska kulturarvet, och hur beroende detta kulturarv än må
vara av de tjänande bröderna i pressen. Att detta oligarkiska
samhälle har ett djupt existensberättigande ur den kämpande konservatismens
synpunkt, hävdas med tilltalande öppenhet. Samhällsklasserna måste
vara ärftliga klasser, såväl de kapitalistiska företagarnas, som de
kroppsarbetande löntagarnas, men däremot inga slutna kaster.
Ståndscirkulationen eller klassomsättningen måste finnas i viss grad för att
hålla den högre, kulturbärande klassen frisk, fastän förf. / stort sett
anser att klasserna äro uttryck för ett naturligt urval, d. v. s. att de
ekonomiskt välsituerade också äro de för kulturuppgifterna mera
lämpliga. Han vågar t. o. m. anse sannolikt, att »inom kort ostridiga
vetenskapliga forskningsresultat» skola tala för denna uppfattning. Det
hindrar inte att vi få höra något om »eliter» även inom de lägre
klasserna, som t. o. m. kunna komma till insikt om »det verkliga varaktiga
samhällsintresset». Förf. har knappast radikalt nog dragit konsekvenserna
av sina egna förutsättningar.
Det är emellertid en ganska smal bas, varpå förf. bygger sin tes om
klassamhällets nödvändighet, nämligen knappheten på materiella
tillgångar. Först om tekniska uppfinningar gjorde av med tre fjärdedelar
av den tid människan nu måste ägna åt kroppsarbete, kunde den
materiella grundvalen för ett i kulturellt hänseende demokratiskt samhälle
vara för handen. Och »den tekniska utvecklingen ger hittills just inga
förhoppningar i den vägen», tillfogar förf. Den konservatism som får
anropa vår tekniska ofullkomlighet om hjälp, bör knappast kämpa med
någon segervisshet. Men förf:s åskådning har säkert mycket djupare
rötter. Vad förf. önskar och vill, bestämmer hans omdöme. Då han
inte vill se in i framtiden, finner han avgörande skäl för att låta bli.
Då heter det att frågan om att växa ifrån klassamhället, liksom vi
vuxit från slaven och ståndssamhälle, den »faller utanför både
historiens, samhällsforskningens och politikens områden». Men när viljan
är god, ser förf. med full klarhet över de närmaste årtiondena. »Det
lider knappast något tvivel att Europa redan om ett par årtionden
kommer att regeras efter principer som fundamentalt skilja sig från de
demokratiskt-parlamentariska». Det faller inte ens utanför hans
förmåga att profetera om flera århundraden. »Den europeiska kulturen —
frigjord från sina naiva illusioner — torde sannolikt ännu ha åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
