Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - Litteratur - Thorsten Odhe: Kooperationen i Finland - Hertig Larsson: Mongoliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Litteratur
rymd om högst 10 har. Man förstår, att det är numerärt en vidlyftig
organisation, som ligger bakom denna produktion och denna export.
Boken lättas upp av en mängd illustrationer, belysande såväl den
allmänna ekonomiska utvecklingen som särskilt de kooperativa
företagen, antingen de nu äro av konsumtions- eller produktionsnatur.
Dessutom finner man ett antal grafiska framställningar, som visa t. ex.
andelsmejeriernas, handelslagens etc. utveckling. Dels har man en karta
med angivande av organisationernas fördelning på landets olika
delar-och dels bilder, som visa antalet föreningar vid olika tidpunkter,
medlemsantal och försäljning vid samma tider o. s. v.
Boken är intet ståndpunktstagande och innehåller få värdeomdömen
men ger så vitt man kan förstå en fullt tillräcklig objektiv bild av den
finska kooperationens historia och aktuella tillstånd.
Hertig Larsson: Mongoliet. Bonnier. 330 sid. Pris kr. 8:50.
Mongoliet tillhör väl icke de länder med vilket svenskar allt för ofta
komma i beröring och som av den anledningen skulle ha något större
intresse för oss. Det spelar heller icke någon större roll i det
internationella umgänget, så att det ur den synpunkten är särskilt värt att
studera. Rent allmänt finns det icke någon anledning för en svensk
att mera sysselsätta sig med det än med vilket annat långt bort beläget
land som helst. Om man ända tycker, att man liksom kommit i en smula
närmare kontakt med Mongoliet än med andra jämförliga områden,
så är det otvivelaktigt hertig Larssons förtjänst.
Det är ju inte så särdeles vanligt, att en svensk blir hertig ens i ett
så pass exotiskt land som Mongoliet och just inte vidare vanligt heller,
att en hertig heter Larsson. Nu spelar det för all del bra liten roll, om
en landsman får kalla sig hertig eller inte, men det kan icke
förnekas, att förf. ärligen förtjänat både titeln och mer, om man får döma
efter dels andras utsagor och dels hans egna uppgifter, som för övrigt
visst inte gå ut på att framhålla honom själv.
Det är inte det, som gör boken om Mongoliet och förf:s liv bland
mongolerna underhållande, att den skildrar hans ibland av äventyr och
upplevelser späckade liv mitt inne i det stora Asien. Det kommer strängt
taget välgörande lite till synes. Utan det är den skildring av
mongolernas liv i vardag och helg, som han under en fyra årtionden lång vistelse
lärt sig att väl känna.
Det är en annan värld man föres in i. En värld, där hästen tycks
spela den största rollen. Mongolen lever på hästryggen, så fort han
dväljs i öppna luften och det gör han, säger förf., med förkärlek, vilket
kanske inte är att undra på, då mera varaktiga bostäder äro undantag
och bastanta men givetvis ganska trånga filttält regel. Då man lätt nog
kan förflytta sitt hem och sin härd till en ny och bättre plats är det
inte så underligt, om kommunism råder i fråga om jord, som i sin
helhet ingen ägare har eller äges av staten, vilket man nu vill kalla det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
