Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1930 - Socialdemokraterna och jordbruket - Gustav Klingelhöfer: Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialdemokraterna och jordbruket 139
politiska kampen gäller vilka medel som därvid skola komma till
användning.
Mot en i förhållande till jordbrukets avkastning för hög
räntenivå är agrarpolitiken i grund och botten maktlös. Att staten
förbilligar krediten kan endast vara ett palliativ, som socialdemokratin
i praktiken icke gått emot, då det ej gällt ren subvention.
Lantbrukets räntabilitet kunde åter förbättras endast genom
rationalisering, därvid, såsom inom industrin, avkastningen vid användande
av nytt kapital växer snabbare än kostnaderna för det använda
driftskapitalet. Frågan om de lämpliga medlen var och är det
viktigaste i alla agrarpolitiska strider i Tyskland. Initiativet i denna
strid åligger nu det socialdemokratiska partiet.
Under åren 1925—27 segrade ännu under de borgerliga
regeringarna de militära junkertraditionerna med skyddstullar och
subventioner på bekostnad av städernas konsumenter och av det
intensivare bondejordbruket. Trots två dåliga skördar med abnormt höga
spannmålspriser blev resultatet av denna politik ett fullständigt
fiasko. Priserna stego mest, då lantbrukarna icke hade något mer
att sälja, och städernas konsumenter hade ingen nytta av de lägre
priserna omedelbart efter skörden, emedan brödpriserna icke följde
spannmålspriserna. Mellanhänderna togo all vinsten av de väldiga
prissvängningarna under denna tid. Dessutom gingo ungefär 4 av
de 6 eller 7 miljarder mark, som från 1924 till 1927 investerades
i lantbruket, förlorade, emedan det extensivare spannmålsodlandet
vid de höga räntesatserna även vid stor kapitalanvändning icke var
räntabelt.
Detta den storagrariska tullpolitikens fiasko blev upptakten till
de tyska socialdemokraternas agrarpolitiska offensiv. De
agrarpolitiska riktlinjerna drogos upp i det bondevänliga Kielerprogrammet.
Redan före de gynnsamma riksdagsvalen i maj 1928 störtades
under socialdemokratisk ledning den konservative ledaren för
Preussens statliga kooperativa kreditcentral. Den nya ledningen
inrättade omedelbart ett omfattande system för kontroll av den
kooperativa jordbrukskrediten, framtvingade en individualisering av
kredit-beviljandet och visade genom omfattande undersökningar det
viktiga faktum, att jordbrukskrisen egentligen är koncentrerad till vissa
härdar, som till väsentlig del sammanfalla med områdena för extensiv
spannmålsodling i Tysklands Östra delar. Det första åtgörandet för
jordbrukets rationalisering var dessa krishärdars lokalisering genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
