Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1930 - Oscar Thorsing: Flottorna och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLOTTORNA OCH FREDEN
Av OSCAR THORSING.
Redan vid fredsslutet hade den marina kapprustningens mörka
moln stigit upp över horisonten. Förenta Staterna hade tagit
Tysklands plats som världens andra flottmakt och kunde med sina
ekonomiska resurser och sin ungdomsfriska imperialism beräknas i en
icke alltför avlägsen framtid vara Englands jämlike på haven.
Ett flottbyggnadsprogram hade 1916 beslutats av den amerikanska
kongressen, som om det utförts skulle fört Förenta Staterna upp i
nivå med England i fråga om det vapen man då satte mest
pris på, slagskeppet. Med tanke på Englands traditionella
flottpolitik kunde det alltså befaras, att en ny kapprustningsperiod skulle
inträda. Under de första åren efter krigsslutet undanskymdes
emellertid detta hotande perspektiv av den alltmer inträdande spänningen
mellan Japan och Förenta Staterna, vilken hade sin grund dels i
den amerikanska immigrationspolitiken dels i intressemotsättningarna
i yttersta östern.
Det var under dessa omständigheter som president Harding
inbjöd världens fem största flottmakter till en konferens i Washington
1921 för att besluta om flottrustningarnas begränsning och om
Stilla havspolitiken. Washingtonkonferensen fick en synnerligen
dramatisk upptakt genom det överraskande amerikanska förslaget
om engelsk-amerikansk paritet som skulle uppnås genom att Amerika
företog omfattande strykningar i sitt flottbyggnadsprogram och
England nedskrotade en rad slagskepp. Mot förmodan gick England
.genast med på paritetsprincipen1 och bröt därmed i ett slag med sin
av sekellånga traditioner befästa, på suprematin till sjöss inriktade
politik. Washingtonkonferensen lyckades dock icke genomföra
någon fullständig begränsning av flottorna utan förhandlingarna
utmynnade i en överenskommelse rörande de fem makternas styrka
i slagskepp och hangar fartyg. Därjämte bestämdes att intet annat
krigsfartyg finge byggas med mer än tiotusen tons deplacement eller
bestyckas med kanoner av grövre kaliber än 20,3 cm.
Den svaga punkten i Washingtonavtalet var att ingen som helst
bestämmelse fanns om det antal enheter på tiotusen ton eller därunder
som var och en av de fem skulle få äga. Överenskommelsen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
