Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1930 - Oscar Thorsing: Flottorna och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flottorna och freden 147
slagskeppen och hangarfartygen var däremot effektiv. Enligt denna
skulle Englands och Amerikas standardtonnage i slagskepp uppgå
till 525,000 ton för vardera, Japans till 315,000 ton, Frankrikes ocW
Italiens till 175,000 ton för vardera. England skulle nedskrota icke
mindre än 26 skepp och stoppa byggandet av 4 påbörjade enheter.
Amerika skulle skrota ned 19 och stryka 13, Japan skulle skrota
ned 12 och stryka sammanlagt 14, av vilka 6 voro påbörjade och
8 planerade. Slagskeppens livslängd bestämdes till 20 år, och när
denna uppnåtts skulle ersättningsbygge få ske, varvid emellertid
bestämdes att intet fartyg finge överstiga 35,000 tons deplacement
eller bestyckas med kanoner av grövre kaliber än 40,5 cm. En
"naval holiday" skulle råda till 1932, då ersättningsbyggandet finge
börja. Avtalet skulle gälla till 31 december 1936 men fortlöpa med
två års uppsägningstid om det icke uppsades två år före detta
datum. Vad hangarfartygstonnaget beträffar bestämdes att England
och Amerika skulle få äga vardera 135,000 ton, Japan 81,000 ton,
Frankrike och Italien 60,000 ton vardera. Ingen enhet finge ha
större deplacement än 27,000 ton eller .grövre bestyckning än 20,3
cm:s kanoner. Åldersgränsen sattes även här till 20 år.
Hur betydelsefullt Washingtonavtalet än var som en
nedrustningsåtgärd förhindrade det ju icke de fem signatärmakterna att inrikta
sina ansträngningar på skapandet av kraftiga kryssar- och
u-båts-flottor. I alli synnerhet kommo de s. k. Washingtonkryssarna, d. v. s.
de stora med 20,3 cm:s kanoner bestyckade kryssarna att intaga en
framträdande plats i flottbyggnadsprogrammen, Även
undervattens-vapnet började göra sig gällande på ett hotande sätt i flottpolitiken.
Sedan Amerika börjat medverka i Nationernas förbunds s. k.
förberedande avrustningskommission hade emellertid hela frågan om
rustningarnas begränsning och minskning flyttats över till Geneve,
och där företogos under 1926 de första misslyckade försöken att
fastställa en begränsningsmetod för flottrustningarna. Den
starkaste motsättningen framträdde mellan å ena sidan
kontinentalmakterna med Frankrike i spetsen samt England, Amerika och Japan
å den andra. Medan de förra önskade att begränsningen endast
skulle träffa flottornas totala tonnage så att varje makt ägde rätt
att fördela det maximitonnage som fastställts för dess del på
sådana kategorier och i sådana proportioner som passade den bäst,
önskade de tre stora flottmakterna -att ett maximitonnage skulle
fastställas för varje fartygskategori inom de olika flottorna. Eng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
