Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1930 - Oscar Thorsing: Flottorna och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Oscar Tkorsing
rike till hjälp i händelse av ett krig. I samband härmed
framförde den franska regeringen tanken på ett Medelhavs-Locarno,
som var att se mot bakgrunden av det italienska kravet på paritet
med Frankrike. Läget hade ytterligare komplicerats av att de
förhandlingar mellan Italien och Frankrike;, som föregingo
Londonkonferensen, icke ledde till något resultat. Fascistregeringen
vidhöll energiskt sina anspråk på att tillerkännas en lika stor flotta
som Frankrike medan detta med hänvisning till sina kustlinjer vid
Atlanten och Kanalen samt sina kolonier lika bestämt hävdade att
paritet med Italien skulle betyda underlägsenhet i Medelhavet
Japan åt sin sida hade utan reservationer accepterat inbjudan till
konferensen i London men understrukit att det icke blott önskade
en begränsning av flottrustningarna utan en minskning. I de
förberedande förhandlingarna framgick det emellertid att Japan
beträffande kryssare och undervattensbåtar, vilka senares avskaffande
det motsatte sig, icke var nöjt med 60 procent av den amerikanska
styrkan som det i Washington godtagit för slagskeppsflottans del.
Då till dessa svårigheter kom att den engelsk-amerikanska
överenskommelsen uttryckligen gjorts beroende av de tre övriga
makternas hållning öppnades sålunda konferensen i London den 21
januari under auspicier som icke kunde sägas vara odelat gynnsamma.
Det kan vara onödigt att närmare ingå på de allmänna
deklarationer som gjordes vid konferensens början. Det kan räcka med
ett par anmärkningar om de huvudsynpunkter, som framfördes av
de fem delegationscheferna. MacDonald betonade framför allt att
det fanns en viss marginal mellan de förhandenvarande eller
planerade rustningarna och det verkliga behovet som skulle kunna
elimineras genom ett avtal och under förutsättning av ett fortsatt
fredstillstånd. Detta avtal skulle endast avse en kortare tid och före
utgången underkastas revision i ljuset av de förändringar som
kunde ha inträtt i världssituationen. Den amerikanske
utrikesministern Stimson underströk särskilt att nedrustningen måste
uppfattas som en kontinuerlig process, och att de resultat som kunde
uppnås vid konferensen icke finge betraktas som definitiva utan
blott som en början till ytterligare nedrustningsåtgärder.
Konferensen skulle med andra ord utgöra en inledning till en rad
konferenser med avrustning som slutmål. Den franska ståndpunkten
kom klarast till synes i det anförande varmed konseljpresidenten
Tardieu motiverade Frankrikes marina rustningsbehov. Enligt
honom bestämdes dessa av vissa objektiva faktorer som längden av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
